På känsla!

Igår sprang jag tröskelpass på 3 x 3 km. Tröskelpass är mitt favoritpass när det gäller fart. Inte så jobbigt så man dör, men ändå ett bra tryck i steget. När det gäller att hitta tröskeln går jag bara på känsla, inget angivet tempo eller bestämd puls. Jag letar rätt på den där goa känslan där mjölksyran inte ansamlas, men där jag vet att om jag ökar så blir jag ordentligt trött.

Alla intervallerna hade olika förutsättningar. Den första var i motvind och på asfalt. Den andra i nerförbacke, sidvind och grus. Den sista i medvind och asfalt.

Utan att konsultera klockan en enda gång vad gäller pulsen lyckades jag pricka in på slaget samma medelpuls på alla tre intervaller. DET tycker jag är häftigt. Men så är jag lite nördig.