Allt är nog glömt och förlåtet nu

Jag har i princip aldrig dåligt samvete när det gäller barnen. Ni vet det där samvetet om att något barn får mindre uppmärksamhet än det andra, att barnen inte aktiveras tillräckligt vissa dagar, att det kanske blev lite för mycket tv någon dag osv. Jag släppte det så fort jag insåg att jag inte skulle kunna hantera föräldrarollen med två barn om jag gick runt med ständigt dåligt samvete.
Men den senaste tiden har varit rätt tung. Stressen. Oron. Ja men allt det där. Det har resulterat i att jag haft otrolig lite tålamod och varit kanske lite väl fräsig och ignorant mot barnen. Och plötsligt kom det dåliga samvetet. Med all rätt tycker jag nog.
Så den här helgen har jag släppt allt som har med flytt och grubblerier att göra och bara ägnat mig åt barnen. Dom har fått välja aktivitet, dom har styrt dagsschemat, inga måsten, inga borden, bara gött häng. Och godis. Att låta en snart fyraåring bestämma mat var väl kanske inte helt genomtänkt eftersom allt möjligt visst kan vara mat. Men låt gå för den här gången då.

Vi har läst kopiösa mängder böcker. Kanske varenda bok i hemmet. Vi åkte och tittade på fiskar och krokodiler på det tropiska akvariet. Vi har handlat godis och mjölk långt efter läggdags. Bäddat framför teven och tittat på film in på sena natten. Sovit allihop tillsammans i en stor hög och inte bråkat en enda gång faktiskt.
Det känns som en nollställning på något sätt. Nu kan vi fortsätta med rätt bra humör och en lite bättre sammanhållning dom här 26 dagarna som är kvar innan vi lämnar Hamburg. Det är rätt mycket kvar att göra faktiskt. Kanske mer än vad jag klarar av. Men på något sätt ska det väl gå. På något sätt.