Familjebegrepp returns home

Vi är hemma nu. Något provisoriskt och något stökigt. Men ändå något slags hem. Hemma i Sverige. Hemma i Dalarna.
All min energi och min ork gick åt till att avsluta, säga hejdå och städa ut allt i Tyskland. Så det finns väldigt lite att ta av just nu när jag måste börja om och bygga nytt. Långa handläggningstider hos myndigheter. Långa bostadsköer. Akut framtidspanik och brist på idéer.
Men här finns ändå en trygghet jag har saknat. Det finns ett stöd jag behöver. Mina vänner och min familj. Något jag längtat efter så länge. Och nu är vi här. Det ena och det andra löser sig säkert med tiden, även jag inser det. Men just precis nu känns det väldigt tungt att ta ansvar för livet.
Fast. Vi är hemma nu. Äntligen.