SM SILVER!

Jag har tävlat mer den här sommarn är någonsin förr. Anledning till alla race har hela tiden varit att få i rutin. Rutin i själva tävlandet men också vad jag gör runt omkring; hur tankarna går, att rikta fokus och sköta nutrition.
Saker som man tror att man kan träna på under träningspassen men sakta med säkert inser under säsong att den så kallade träningen inte riktigt efterspeglar hur det egentligen ser ut.
Jag har velat vara redo och väl förberedd. Allt för att på den tävlingen jag sett fram emot och verkligen fokuserat på så skulle allting funka perfekt: SM i Västerås.

Att skriva om en tävling är alltid lite knepigt. Detta gången ännu knepigare då det dels gick himla bra, men framförallt för att jag bara har två bilder att bjuda på, varav en från målgången.
Men ska nog kunna sammanfatta den härliga dag ganska bra ändå:

Jag åkte upp till Västerås redan tidigt på lördag förmiddag då jag bestämt med Oskar och Ludwig att vi skulle cirkulera på banorna ihop under dagen, samt gå på briefingen vid 17.00 på lördagseftermiddagen.
Att åka dagen innan är något jag förespråkar för egentligen alla, elit som motionär.
Man blir seg i benen av att sitta i bilen och det kan bidra till att loppet inte riktigt blir så topnotch som man hoppats på.
Sen att kolla banorna är alltid ett stort plus. Det ger en trygghet under racet, man kan kolla vissa svängar lite extra samt att man har koll på vart man ska!

Vår start gick för ovanlighetens skull efter herrarnas.
Något jag måste säga var uppskattat då vi i och med det fick ett extra hum om hur starten gick till, samt hur de skötte proceduren i T1.
Vid 13.30 gick vår start, strandstart på simningen, i ganska tryckande värme och mulet.
Till min stora lycka så var det för första gången i år utan våtdräkt!
Simningen var uppdelad i två etapper skulle man kunna säga, först 4-500m i öppen sjö – 100m löpning – för att sedan dyka i och avsluta de sista 1000m i hamnen.
En väldigt bra bana helt klart. En hel del vågor och skvalpigt första delen, men desto lugnare vatten sista 1000m. Jag drog hela simningen, fick själv bestämma tempo utan större dippar, lyckades bra med navigering och hade två damer, Mikaela och Marie, på fötter hela vägen.

Efter T1 var vi en trio som snabbt hittade förstaklassigt samarbete. Jag skrek en hel del på tjejerna och försökte peppa dom som tusan, vi visste ju att om vi lyckade få till bra jobb så blir vi svåra att ta in på. Vi rullade på med samarbetet och behöll nästintill exakt samma lucka ner till 4e dam, som var Eva Nyström, som vi hade efter simningen.
Ett väldigt bra kvitto på hur bra vi faktiskt fick ihop det!
Om man ska spåna vidare på just detta så tror jag nog att jag, Marie och Mikaela är helt fascinerande jämna i Triathlon- det är nog mycket dagsformen som bestämmer vem som är bäst.

Och den som var bäst då?
Jo, det var Mikaela! Hon gjorde söndagens lopp hur bra som helst. Hatten av för henne!
Jag och Mikaela sprang ihop, sida vid sida alt den ena före den andra efter, i ca 9km.
Men när hon gjorde sitt ryck var det inte mycket jag kunde göra.
Jag hade inte det där lilla sista som hade krävts för att jag skulle gå med.

Men ojojoj vad nöjd jag är! Ett silver är såå över förväntan!
Jag skrev på facebook i söndags att det är lopp/resultat som detta som gör all mödan värt.
Och så är det verkligen! Man sliter och man tragglar ibland, men när man springer in som tvåa på ett svenskt mästerskap så är det som att man aldrig haft en dålig dag i hela sitt liv.
Det är svårt att sätta ord på det. Men jag kan bara berätta att jag är SÅ JÄKLA GLAD :)