Vart tar tiden vägen?

När jag vaknade i morse var jag helt säker på att det var tisdag. Alltså verkligen helt bombsäker.
Inte förrns jag satte mig på bussen vid Ropsten, alltså efter att jag fixat i ordning mig – packat väskan – käkat frukost och åkt första biten till skolan, kom funderingen att ‘men vad i hela, varför var det inte såhär mycket folk på bussen igår?’ En enkel förklaring: för att det var söndag igår och då vill inte en jäkel som inte måste åka tunnelbana/buss vid 07.21 på morgonen.

Så lite veckodagsblind just nu tydligen.
Men det ordnade upp sig, jag hade med mig rätt saker i väskan så jag hade inte tabbat mig fullständigt.
Dagarna börjar ganska tidigt och slutar ganska sent under utbildningen. Vid 06.31(viktig minut) ringer klockan varje morgon, då har jag packat allting och det enda jag behöver syssla med är att klä på mig och äta frukost. Och i och med min morgontrötthet så är det precis det mängden saker jag orkar med.
Vid 07.21(ser ni sambandet?) går bussen och TRETTIOTRE MINUTER LÅNGA RESAN BÖRJAR. Hur galet är det? 33min?
Jag skulle kunna cykla igenom OCH runt hela Motala på 33min. Typ.
Men det är en väldigt smärtfri resa med bara två byten och har jag lyckats hålla mig borta från sociala medier tills 07.21 så brukar jag fördriva tiden med det..
Annars så går stora delen av dagen till att lära sig så mycket som möjligt på ganska kort tid. Det är ruggigt bra tempo på våra lärare och man går där ifrån vid 18.00/19.00 helt slut i skallen.
Det sjukaste är också att när man går dit på morgonen så tänker man: hej och hå, detta kommer bli en lång dag. Sen när man går därifrån så är känslan: Vad fan hände? Vart tog tiden vägen?

Så det här med träningen är kruxet under dessa dagar. Tiden finns väl där men då måste jag spela på min sömn vilket jag inte är pepp på. Jag är inte människa om jag inte får sova ordentligt.
Att inte träna är något som jag i detta läget inte kan hantera. Jag trodde jag skulle kunna vara duktigare på att slappna av och inte se 10dagar off som så hemskt. Men dom känslorna har varit ganska svåra att stänga ute! Jag älskar att träna och älskar endorfiner. Jag tror jag skulle vara en utmärkt person att göra en studie på hur beroende framkallande endorfiner är.. För det är verkligen jobbigt att vara utan.
Så nu har jag lagt upp en plan, eller ett mål skulle man kunna säga: 1 pass om dagen. På vilket sätt som helst, bara det får upp pulsen och att jag får röra på mig.
Så idag blev det löpning istället för lunchrast! 10min uppvärmning – 20min @4min pace – 5min avjogg.
Bytte sedan om och duschade på 5min och käkade på 10min. Sen var jag redo lagom till nästa lektion! Tidseffektiv 2.0

Upplägget med löpningen passade väldigt bra då vi spenderade hela dagen idag på gymmet.
En massa olika styrkeövningar har vi gått igenom och jag är 99% säker att jag kommer drömma om synergister kontra antagonister i natt. Och andra anatomi termer i allmänhet!
Något som räddade mig lagom till klockan 15.30 dippen, ni vet när man plötsligt blir skittrött? var en Indiebar! Något jag kan starkt rekommendera er att köpa, smakade riktigt bra!
Den första bars på väldigt länge som jag äter som Inte smakar konstgjort! Dessutom väldigt snäll för min annars så tråkiga mage. Mikaela Persson som är utav grundarna är en god vän till mig och ni hittar hennes blogg här:
http://www.mikaelapersson.se/