Hur man blir igenkänd. Tydligen.

Jag befann mig på ett ganska stort köpcentrum igår som jag inte besöker speciellt ofta, när en trevlig man i sina bästa år kom fram och frågade om det händelsevis var jag som var Fredrik Backman. Och det var det ju. Så vi småpratade en stund. Det visade sig att han då och då läser den här bloggen, men att han var ytterst osäker på huruvida jag var jag när han gick förbi mig första gången. När jag frågade honom vad som gjorde honom säker svarade han att det var en serie av fem anledningar:

1. Jag hade barnvagn.

2. Jag hade keps.

3. Jag pratade skånska i telefon.

4. Jag tycktes prata med min fru i telefon.

5. Telefonsamtalet bestod i sin helhet av att jag om och om igen röt: ”Ja, älskling, jag hör vad du säger, men det spelar för fan ingen roll om jag fattar var du är för jag fattar för i helvete inte var JAG är!!!”.