När en häst tar bettet och skenar

Alla kan vi någon gång råka ut för att sitta på en häst som tar bettet och faller i sken. Jag tänkte därför idag skriva lite om detta och vad man kan göra för att stoppa hästen för att inte förhoppningsvis någon ska komma till skada.

Första gången jag satt på en häst som skenade, var jag bara runt 6-7 år gammal. Jag satt i en manskapssadel och var för kort för att kunna ge korrekta skänklar på hästen, som ifråga var 154 cm hög. Mina fötter nådde inte nedanför sadelkåporna. Hästen blev rädd för en gasande bil och stack i sken till ladugårdsbacken. Jag var för liten för att förstå att hästen skenat utan blev bara överlycklig över att hon fattat i galopp.

Vid ett tillfälle stack min new forest i sken på alltför halt väglag. Det hade kunnat gå hur illa som helst, men jag insåg att man hinner tänka mycket på teknik och vad man kan göra och i det fallet hade jag inget annat val än att förlita mig på att hästen skulle välja rätt tillfälle att bryta skenandet. Vi hade lätt kunnat gå omkull och skada oss allvarligt på den isgata vi befann oss på.

Vid det tredje tillfället skulle jag flytta vårt sto Sonita från ett stall till ett annat, där min new forest stod. Det var ungefär en mil mellan stallen. Båda hästarna hade varit trafiksäkra då vi lämnade ut dem på foder men något måste ha hänt under fodertiden, för Sonita (som var avkomma efter min new forest och just det polska varmblodet Basea, som bjöd mig på min första skentur) blev rädd för en buss och stack i sken över en stubbåker. Det gick fort och vi närmade oss ett dike och därefter ett staket, så jag fick lägga omkull henne. Mer om hur man gör det, återkommer jag längre ner i berättelsen. Vid tillfället i fråga hade vi turen att inte bli skadade och jag red tillbaka till precis utgångsläget där hon blivit rädd och tvingade henne över vägen för att vi sedan skulle upp på en avfart. Jag hade noga tittat att kusten var klar. Men trots det dundrade en långtradare upp jämsides med oss från ingenstans, han måste ha kört alldeles för fort. Den hade fladdrande sidor och Sonita blev återigen rädd och tog i sken - parallellt med långtradaren. Min hjälm var trasig och vid tillfället hade jag inte kunnat låna någon annan, så jag satt helt oskyddad i sadeln. Jag minns ännu hur hjulen på lastbilen åkte runt runt och hur rädd Sonita var där hon skenade ikapp med det som skrämt henne. Lastbilschauffören saktade inte in eller observerade vad som hände, han svängde inte heller längre ut trots att vi inte hade någon mötande trafik. Jag insåg snabbt, att i det läget kunde jag inte försöka styra ut Sonita med högertygeln, för då hade hon kunnat springa snett åt vänster och då skulle vi bli mosade av långtradaren. Jag insåg att det bara var att åka med och hålla sig kvar, jag kunde inte göra något annat. Sonita skenade kanske 200 meter jämte långtradaren innan hon plötsligt kastade sig ner i diket för att där tvärnita. Vi klarade oss!

När vi kom fram till gården där Blixten väntade och jag hoppade av, vek sig benen under mig och jag satte mig med en duns direkt på backen, så jag antar att både jag och Sonita var i något av en chock. Jag tror att både hon och jag förstod hur nära vi var döden.

Att bara dra i båda tyglarna och luta sig bakåt för att försöka stanna hästen, är ofta meningslöst om hästen också lyft huvudet och "tagit bettet", för då kan de bli enormt starka.Ett sätt att få stopp på en skenande häst, är att ta tag i ena tygeln och dra runt huvudet så att nosen hamnar nära ena bogen, då brukar antingen hästens sken avta, i värsta fall kan man rida omkull. Detta är en nödlösning att använda om något uppenbarar sig som kan skada häst och ryttare, såsom diken, vägar med trafik, staket - eller skog. Ofta ger det bättre effekt att dra i en tygel istället för två, speciellt om man lyckas rikta om huvudet. Om hästen är för stark, dra i tyglarna sick-sack för att rubba hästens styrka, och var beredd att varligt dra runt huvudet om tillfälle ges.

Idag när jag red härliga tinkerstoet Enya, var hon ovanligt pigg och visade också en hel del nerv. Det blåste lite och hon skuttade till några gånger när något oväntat rörde sig. Vår hund Zorro följde med lös bredvid oss men höll avstånd bra till Enya. Vi red ut under ungefär en timmes tid i detta vackra böljande landskap på fantastiska grusvägar med mittremsa, men det blåste en del. Vi stötte på fladdrande vit plast, ensilagebalar, en bäck med vidunderliga avloppsrör och porlande vatten, flera jakttorn och en färista, så det var en bra miljöträning för Enya, som ännu är unghäst och bara ridits i ungefär 3 månader.

På vägen hem när vi precis skulle passera ett jakttorn som stod nära vägen, blev plötsligt Enya skrämd av något. Jag vet inte om det var jakttornet eller om det var en blänkande konservburk som låg i dikesrenen, men hon tog ett skutt till höger, tog bettet och satt av i sken över en stubbåker...

Om en häst sätter av i sken, är det alltid bra om den gör det just över en åker för då finns det handlingsutrymme. Men jag insåg snabbt en sak idag. Jag red i westernsadel och med ett enkelt westernträns med tvådelat bett. Med det westernträns hon hade, insåg jag att det inte fungerar att lägga omkull en skenande häst på "traditionellt sätt", då man lätt kan dra bettet utanför munnen och dra av tränset från huvudet. Utan huvudlag har man föga chans att kunna stoppa en skenande häst. Jag fick således släppa efter på tygeln och låta henne skena lite till över stubbåkern för att få chans att tänka igenom tekniken ytterligare. Tränset ifråga är en enkel konstruktion med nackstycke, en rem runt vänster öra, sidostycken, 2-delat bett och en käkrem som Enyas ägare satt dit som extra säkerhet för att inte tränset ska kunna lossa för lätt. Med ett vanligt engelskt träns med nosgrimma, sitter ju i regel tränset stadigt på huvudet och man kan som ryttare få en helt annan kraft om hästen tar i sken. Men nu hade jag inte det.

Jag kom fram till, att min bästa chans var att lägga vikt på vänster frambog för att förhoppningsvis få Enya ur balans och kanske flytta sig från trycket som skapades. Samtidigt försöka jag sträcka mig fram för att dra höger tygel nedåt höger bog för att få ner hennes huvud (med bettet kvar i munnen) så att hon inte längre kunde ta bettet och därefter i en sned vinkel nedåt höger dra huvudet mot höger bog. Därigenom fick jag stopp på henne innan vi nådde skogspartiet på andra sidan stubbåkern. Allt gick bra!

Kanske kan denna metod hjälpa någon av er läsare, om den häst ni rider plötsligt fattar i sken. Kom också ihåg att då du väl fått stopp på hästen, är det bra om hästen kan övervinna sin rädsla (alternativt lära sig att man inte tjänar något på att konstra) genom att rida tillbaka till ursprungsläget där hästen fattat i sken. Då jag kom dit valde jag att följa Enyas ägares råd, att alltid göra det lite besvärligt för hästen där hästen gör något galet, genom att exempelvis låta hästen rygga ett tag innan man fortsätter. Speciellt är denna metod bra om det rör sig om rent okynne från hästens sida.

Jag sitter också och funderar på om dessabåda metoder som används om hästen sätter i sken också borde kunna vara tillämpbar om hästen stegrar sig. Jag har en känsla av att många ryttare råkar dra i tyglarna bakåt då en häst visar tecken på att vilja stegra, och det förvärrar nog bara ytterligare situationen. Om en stegrande häst istället får huvudet vridet åt sidan, borde stegrandet kunna avta. Likaså om man med westernträns och stegrande häst lägger vikt på ena bogen och drar i ena tygeln nedåt andra bogen och sedan huvudet runt. Värt att tänka på, tycker jag!

Under dagens ridtur kände jag aldrig någon rädsla i sadeln, trots några småskutt och att Enya stack i sken. Jag tycker fortfarande att Enya är en fantastiskt trevlig häst som jag gärna fortsätter att rida. Att hon är en unghäst som testar gränser och ibland kanske blir rädd gör henne bara än mer charmerande i mina ögon. Det är just med sådana hästar som Enya, som jag som ryttare kan utvecklas mest, tänkte jag på under bilfärden hem.

Väl hemma vid stallplanen, visade Enya underkastelsesignaler genom att sänka huvudet och gäspa. Bra tjejen! I veckan sätter jag mig upp i sadeln igen. Jag är övertygad om att jag och Enya kommer att lära känna varandra väl och att vi kommer att lära oss mycket av varandra.