En dag utan mina tjejer

Hej måndag, höll jag på att skriva. Dagarna går ju så otroligt fort!! Och tänk att Ellen redan varit borta i en hel vecka. Jag har fått update om fantastiskt väder, ett vackert Melbourne, jobbansökningar och ny lägenhet. Om jag inte haft mina hästar bff’s hade jag gjort exakt samma sak, samma resa och samma äventyr. Jag erkänner, jag är FETT avis. Jag älskar varmare klimat, andra kulturer, de öppna människorna och den härliga atmosfären. Sverige är egentligen inte min grej, faktiskt. Samtidigt som allt jag brinner och jobbar för finns här. Svårt.

Idag är jag ledig från stallet. Egentligen kan jag inte kalla det ledig, snarare tvingad att vara hemma, haha. Det är alltid någon annan som säger till mig att stanna hemma och göra något annat än att hänga i stallet jämt, så det är inte mitt beslut, faktiskt. Men lite skönt ändå. Så fort jag kom innanför dörren efter jobbet snörade på mig springskorna, stoppade bra musik i öronen och gav mig ut på en mil. Ben, rumpa och mage värker som bara den men det känns bara fruktansvärt bra. Planen är att nästa sommar börja springa lopp och jag tänkte starta med en halvmara, alltså två mil, så jag måste träna åtminstone lite i vinter och vår. Men det blir nog inga som helst problem eftersom jag knappt är trött efter en mil, konstigt nog.

Och en annan sak, please. Jag vet att de flesta bara vill mig väl, men det här med att jag har mycket att göra – JA, JAG VET. Jag gör mer än vad jag borde, men det är så jag är som person. Full fart non stop. Dessutom tar jag det faktiskt lite lugnare nu än förut, jag ska ju flytta hästarna närmre hem och eventuellt gå ned i tid på jobbet. Den tid jag får över kommer jag förmodligen fylla med något annat, något som jag tycker är roligt och drömmer om, istället för att vila. Ärligt talat, jag skurar tusen gånger hellre toaletten eller rensar avloppen här hemma än att lägga mig i soffan och lata mig när jag kommer hem. För det är verkligen inte jag.