Skolavslutning.

Min första har sommarlov nu. Han har gått ut tredje klass. Till hösten börjar han på mellanstadiet. Stor. Stor liten. Jag minns mycket från när jag gick i mellanstadiet. Saker som händer nu går inte att sudda bort, nödvändigtvis. Det känns som om ett stort ansvar väntar på mig. Om jag ska vara mycket på mycket dåligt humör, så kommer det vara sådan jag är för honom. Om livet ska vara tufft och orättvist, så… så kommer vi behöva hitta sätt att hantera det på.

Det är med blandade känslor jag tänker på hösten. Det blir ny klassföreståndare, nya lokaler, nya klasskamrater, samma skola, samma lite ovilliga rektor. Kommer något av allt det jag tragglat under lågstadiet, om inkludering, delaktighet och färdighet, följa med eller mister vi allt nu, får börja om igen? Kommer klasskamraterna ännu en gång köpa Melvin och hans situation på ett lika enkelt sätt som de två tidigare gångerna, då han bytt skola? Eller är fyror svårare? Hur länge kommer det gå att vara den enda kille som hänger med tjejerna? Hur ska det gå med rasterna, som är det svarta med Melvins skolgång idag?

Melvin själv väntar på det jag talat om ska hända, att hans klasskamrater ska sluta leka. Tålmodigt, men en gnutta sorgsen emellanåt, har han väntat i tre år. Han kommer nog behöva vänta tre till.