Sigurds hemfärd

Igår, fredag, var vi på min käre farfars begravning. Det var ingen tung stund utan snarare en stund blandad med glädje och saknad av en kär pappa, farfar, morfar och vän. Vi alla är förvissade om att där han är nu, där är han inte begränsad till sitt handikapp utan där är han fri. Men trots detta så avskyr jag ändå stunder som dessa. Speciellt när det är dags för avsked framme vid kistan och hela familjen samlas där. Det blir så tydligt att farfar är borta och vi är kvar. Samtidigt som det är tröst att stå där med min fina familj.
Per fick agera fotograf under dagen och här får ni se några glimtar från farfar Sigurds begravning.

Farfars bror Håkan var den som höll i cermonin. Han gjorde det med stor vördnad.

Min pappa höll i minnestalet och visade sen ett bildspel om farfar till hans egenskrivna låt "I believe in heaven".

"Sista vilan" bredvid farmor. Men jag tror att farfar allt annat än vilar, nu när han fått kliva in i himlen utan käpp och talsvårigheter.