Vi får aldrig glömma!

Idag är det minnesdagen för förintelsens offer. En dag som är viktig att komma ihåg. Och ändå höll jag på att missa den. Det pratas inte så mycket om den, speciellt inte i min omkrets. Kanske för att vi är födda under 80-talet och inte har någon personlig koppling till vansinnesdåden.

För ett tag sen såg jag en video på youtube som visade en man, jude, som gick runt på gatorna någonstans i USA (minns inte vart han befann sig) och frågade yngre människor om det kände till Hitler. Förvånansvärt få visste vem han var än mindre exakt vad det var han var känd för. En kille såg Hitler t.o.m som ett föredöme och ansåg inte att han hade begått något fel. Att allt det som sägs diktatorn bara är lögner. Jag ryser när jag tänker på det.

Hur ska jag som är blott 25 år gammal kunna förstå det hemska som andra världskriget förde med sig? Jag som lever i trygga Sverige och bara sett krig på film. Hur ska vi som inte var där och såg eller hörde alla de människor vars värdighet togs ifrån dem i det där helvetiska lägren? För dessa personer börjar bli gamla och kommer en dag lämna oss. Vem ska då berätta? Vem ska påminna våra barn och barnbarn om nazisternas barbariska beteende så att det inte sker igen? Du. och. jag.

Vi får aldrig glömma, för alla offer och deras anhöriga skull. Aldrig någonsin glömma.