Att gifta sig med fel person

Har ni läst Ann Heberleins krönika om att antalet skilsmässor är så högt för att vi gifter oss med fel person? I Sverige var skiljde sig folk frekvent senast 1975. Heberlein menar att vi, istället för att ta reda på vilken sorts musik och maträtter vår blivande fru eller man gillar, borde tala mer om mörkret vi bär inom oss och fråga "På vilket sätt är du galen?". Heberlein citerar Alain de Botton som menar att vi inte borde lämna något så viktigt som äktenskap åt slumpen och känslor utan istället satsa på avancerade, uttömmande psykologiska test för att matcha ihop rätt personer med varandra

Det som Heberlein föreslår skulle säkert inte skada, men jag tror också att folk skiljer sig för att de förändras och utvecklas åt olika håll. Alla är inte heller gjorda för att leva monogamt med samma människa hela livet. En annan orsak är att vi kan skilja oss. Kvinnor förtjänar visserligen fortfarande mindre än män, men många fler har jobb nu än för trettio år sedan och är därmed inte ekonomiskt beroende av sin man. Att folk skiljer sig är med andra ord också ett tecken på jämställdhet. Nu för tiden, föreställer jag mig, finns det också ett mindre stigma över skilsmässa. Man behöver inte skämmas som jag gjorde på 1980-talet då mina föräldrar gick skilda vägar.

Det är inte alltid lätt att leva och speciellt inte nära en annan människa. Jag tror att många skulle vara lyckligare om vi inte såg skilsmässa som ett stort misslyckande, utan snarare en förändring i livet. Den absoluta lyckan är inte, för alla, att vara gift med samma person hela livet. Kanske vi bara borde lossa lite på våra sociala normer om vad som är rätt sätt att leva på. Ja och som Heberlein skriver, försöka förstå oss på oss själva och vad vi vill och behöver i livet.

Sitter jag ironiskt nog här i sängen och skriver i min egen heteronormativa äktenskapslycka.