Försiktiga kvinnor och tvärsäkra män

Tänkte på en grej gällande mitt förra inlägg där jag puffade Studio HBL och avslutade med att lova er att jag ska bli bättre. Det är givetvis inte fel att sträva efter att bli bättre eller att vara lite ödmjuk, men problematiken ligger i att det är så typiskt inlärt kvinnligt att vara lite försiktig. "Inte ska nu lilla jag."

Samma sak på möten, middagar och konferenser. Jag försöker komma ifrån att inleda kommentarer jag har kompetens i med en fråga i stil med "Alltså, kunde det vara så att...?" eller "Det här är kanske helt galet, men om vi skulle..." eller "Rätta mig om jag har fel, men...". Medan snubbar informerar, deltar kvinnor i diskussionen med påstående inlindade i frågor. Så jäkla könat och så svårt att komma ifrån.

Eftersom alla är vana vid det här upplägget blir kvinnor som inte ödmjuk och försiktigt ställer frågor lätt uppfattade som aggressiva och bitchiga i ett samtal. Varje dag uppfostrar vi varandra till att se kvinnor och män på lite olika sätt och förväntas oss olika beteenden och reaktioner på dem.

Nu menar jag inte att jag skulle vara så jävla bra i vitlöksklippet, men det är onödigt att snacka ner sig själv och vara så himla noga med att ingen ska få för sig att man är a) bitchig b) tror att man är nåt.