Andra som har det värre

Linda skriver: Jag råkar alltid in i diskussioner med min far, som jag annars ser upp till och i mångas tycke en klok man, om feminismens nödvändighet här i norra Europa. Han anser nämligen att det vore så mycket viktigare att försöka göra nånting åt kvinnornas ställning i outvecklade länder, att det är där de verkliga problemen finns -och jag tycker mina motargument blir så futtiga då, särskilt med hans FN-bakgrund i beaktande. Förstås skulle det finnas oändligt mycket mer orättvisor att ta itu med på andra håll i världen, men man (jag) kan ju inte vara överallt på samma gång, och har begränsat med resurser - då är det lättare att försöka börja med sin (min) näromgivning liksom. Hur skulle du bemöta såna åsikter, o allvetande Peppe?

Mycket vanligt påstående. Jag brukar ställa motfrågan: När har man uppnått tillräcklig jämställdhet i Norden? Går gränsen kanske vid att kvinnans euro är 55 % av mannens? När bara var åttonde kvinna blir misshandlad i sin relation? Vid rösträtten eller den kvinnliga presidenten? Eller är vi färdiga när människor blir behandlade som individer och inte på basen av kön (hudfärg, ålder, funktionsnedsättning etc)?

Använder man argumentet, "det finns folk som har det värre i världen" så borde kanske läkare i konsekvensens namn inte syssla med simpla förkylningar här i Finland, utan istället åka ner till Ebolaområden. Eller inte ta hand om barn som mår dåligt eftersom det finns gatubarn runt om i världen, som har det ännu värre. Det finns liksom alltid nån som har det sämre.

Tyvärr är det sällan människorna som tycker att man ska fokusera mer på feminism utvecklingsländer som verkligen gör det själv (fast som FN-arbetare gör man kanske just det). Det är lätt att sitta på peka på vad folk EGENTLIGEN borde fokusera sina krafter. Göra en lista där man listar problem. Frågan är bara vem som har rätt att avgöra i vilken ordning man ska ta itu med problemen.

Själv tycker jag att man ska sopa rent hemma först innan man kan glida in och röja upp hos andra. Samtidigt utesluter ett arbete för jämställdhet i Norden absolut inte arbetet i andra länder. Snarare tvärtom.