Aloha.

Aloha, får man väl säga! Resan hit var en av de tyngre och tog hårt på oss. Jag som vanligtvis somnar så fort jag sätter mig i ett flyg sov inte många minuter, hade tungt att andas hela vägen och landade illamående. Hotellet vi bor på, The New Otani Kaimana beach hotel, är av det äldre slaget men är rent och fräscht. Vi hade valt det billigaste rummet och blev lite småförvånade över bergs- och havsutsikten vi ändå fick, trots att vi inte blev uppgraderade den här gången. Vi fick checka in redan vid 10:30, slängde upp väskorna och la oss för att ta en femma. Det blev 6 timmar.. På kvällen tog vi oss ut för middag och en första titt av området, vilket skönt ställe! Runt varje hörn spelas det livemusik, eldar brinner längs gatorna och det kryllar av människor överallt. Tråkigt nog finns det även gott om hemlösa som går omkring med sina tillhörigheter i en kundvagn och sover i parker och längs gatorna. De stör inte och tigger heller inte om pengar, men det är givetvis tråkigt att se. Vi har inte hunnit göra så mycket annat än att vila upp oss efter resan. Har ätit gott och faktiskt försökt sola lite. Insåg idag att vi båda är mindre bruna än efter en veckas charter, och då har vi ändå haft två veckor sol och bad nu. Vi får helt enkelt sluta med solskyddsfaktor 100. Imorgon får vi båda checka av en punkt på vår bucketlist, för vi ska ta surflektioner. Voi Kauhea säger jag om det....

I detta 1000:e inlägg på bloggen får ni hålla till godo med mobilbilder, vi har blivit lata och orkar inte dra med oss andra kameror.