Söndag

Det blev ett nytt samtal till 1177 idag.
Långa väntetider och ett mycket konstigt samtal med en väldigt arrogant sköterska som först inte alls ville koppla fram mig. Mycket varmare toner på gynakutens rådgivning, när jag väl fått komma fram och ytterligare en framkoppling till koordinator.
Koordinatorn var lite brydd över att jag först fått känningar av Cytotecen men att de stannat av och inte återkommit. Hon berättade att det kan ta upp till en vecka innan det händer något, men tyckte att jag ska försöka ”få igång det” med promenader och annan lättare motion och återkomma om det inte hänt något på tisdag/onsdag.
Då kommer jag att få en återbesökstid på Lättakuten och fler Cytotec.
Koordinatorn avrådde mycket bestämt från skrapning, med tanke på min/vår historik och våra behandlingar. Så bra. Jag vill absolut inte göra en skrapning.
Den jag gjorde 2008 får räcka.

Dagarna segar sig fram.
Vi har påbörjat sovrumsrenoveringen (eller ja, M gör det mesta jobbet där som egen terapi), jag virkar sjuka mängder mormorsrutor och katterna undrar kärleksfullt varför vi suckar så mycket. Min älskade M’s bekymmersrynka var så djup igår kväll att jag skickade ut honom på krogen med några vänner som kommit till stan (men han var hemma igen efter ett par timmar…). Själv tillbringade jag kvällen med tv:n, virkningen, katten och stora mängder rismjölkchoklad (med kanderade hasselnötter!) och var inte alls med på att lägga mig när M kröp till kojs. 5 i morse vaknade jag i soffan, med virkningen i handen, av att M stängde av tv:n innan han försiktigt ledde in mig till sängen och sedan bar in katterna. Sedan somnade vi om några timmar allihop, i en stor hög, kring och på varandra.
Mitt i alltihop försöker vi skratta, vara och se framåt.
Och ikväll ska vi våga oss ut på stan för en middag.

Egendomligt förresten hur hjärnan fungerar.
Det enda jag kan tänka på ju längre det här tar, är att jag inte vill missa det där svårbokade, efterlängtade mötet jag har på tisdag och som skulle kunna betyda en jobbchans jag väntat länge på. Det är ett unikt ställe jag länge velat få in en fot på och som mycket sällan söker nya medarbetare.