Hemma-måndag

I dag är förskolan stängd och jag har fått en föraning om hur det kommer vara från och med februari nästa år då jag går ner i tid och planerar vara hemma varje måndag. Att jobba heltid och hinna med livet har inte riktigt gått ihop den senaste tiden och jag kände att jag behövde göra någonting åt det. Dagarna bara rinner förbi och jag hinner inte riktigt med. Barnen växer med en faslig fart och snart är de alldeles för stora för att krypa upp i mammas famn. Och jag vill hinna med lite mer. Inte trycka ihop alla måsten till helgen och inte hinna njuta av ledigheten. Och fram för allt hinna med barnen lite mer.

Men det är samtidigt en prövning. Dessa tre små gossar är just nu inne i en period då de är fullständigt döva för mammans ord och slåss och skriker för glatta livet om hett eftertraktade leksaker. (Och även mindre eftertraktade då det räcker att någon annan har dem för att de ska bli tillräckligt intressanta). Efter en sådan här dag är jag oerhört trött på min egen förmanande och arga röst. Och när lugnet nu lagt sig då smågrabbarna sover middag och Lilleman spelar spel, kan jag äntligen släppa ner mina axlar och andas lite djupare andetag.

Men det kommer bli bra det här. I slutändan är jag ändå övertygad om att det är viktigt båda för mig och barnen att få lite mer kvalitetstid tillsammans. Att inte bara låta livet svischa förbi och inte hinna med. För då kommer axlarna definitivt sitta betydligt högre upp och andetagen bli ännu mer ytliga.