Min tokmaja!

Hade en härlig kväll hos min fina vän Nancy igår. Ett kärt återseende. Hon har varit med sin familj i Libanon och vi har inte hunnit träffas. Men äntligen fick jag krama om min tokmaja. Madelen min barndomsvän följde med hem till Nancy och vi blev bjudna på en massa gott.

Det var skönt att släppa allt hemma och bara komma iväg en stund. Jag tycker det är så intressant att hör hur det funkar i andra kulturer och länder. Vi pratade om barn, och visste ni att man bara är mammaledig i 40 dagar i Libanon? Herregud det är för mig helt sjukt! Jag skulle aldrig kunna tänka mig det. Men å andra sidan så är det ju så det funkar där och då rättar man sig väl efter det helt enkelt. Tycker ändå synd om barnen och föräldrarna som inte får mera tid med sitt nyfödda barn. Däremot tycker jag den libanesiska kulturen är bättre på traditioner och festligheter. När ett barn föds så firar man det med en massa ballonger och vackra blommor. Typiskt amerikanskt. Vid dop så har man vanligtvis en större fest än vad vi svenskar har osv. Sådant gillar jag.

När mannen i huset kom hem så kom åkte vattenpipan fram. Marina luktar nyfiket på vad pappa ska röka, det luktade citron och mynta.

Och här ser ni kvinnan i huset titta fram. Nancy bjöd på ett libanesiskt bröd som heter Saj (tror jag?). Det var så himla gott! Jag doppade brödet i olivolja som de hade tagit med från Libanon. Vilken kombo, fantastiskt gott. Jag tänkte jag skulle ta reda på hur man gör det här brödet.

Förutom att stoppa i mig en massa gott så bestämde vi att jag skulle ta med mig barnen upp till deras resturang och baka pizza någon dag. Ni kan ju tänka er vilken scen haha. Men det ser jag framemot.