Cirkus

Nyckelpigor och svarta mini-skalbaggar var inte de enda djuren som tog plats på Sibbarp i går. Det gjorde även dessa elefanter. I en tillfällig hage stod de i väntan på att senare under kvällen få underhålla människor – vuxna och barn – med sina otroliga nummer. Jag har själv suttit där med popcornpåse och stora ögon och tyckt att det har varit det bästa någonsin men… som liten visste jag inte bättre! Det gjorde jag inte förra året när jag var på cirkus med dottern heller, även om det då var med blandade känslor jag slog mina händer samman. Jag tror inte att jag kommer att kunna besöka en djurcirkus tillsammans med mina barn igen, inte med gott samvete i alla fall. Det vore ju samma sak som att säga till dem att det är helt okej att viltfånga och utnyttja djur, separera ungar från deras fäder och sedan låta dem genomgå fruktansvärd misshandel varje dag (och det skulle jag förstås aldrig göra, förmodligen inte merparten av alla andra föräldrar som tar sina barn med på cirkus heller). Det är endast en fysiskt och mentalt nedbruten elefant som lär sig att göra konster på begäran. Det får mig att tänka på dokumentären om Tilikum, späckhuggaren. Se den om ni inte redan har gjort det. Det är bara en tidsfråga innan en allvarlig olycka sker.

Dessa stora, intelligenta djur. Ser de lyckliga ut?