Neej! Du måste gå i terapi först!

Det som förvånat mig mest med allt detta och som samtidigt varit den bästa överraskningen med att berätta för vänner och se att de (ni!) genuit blir glada for vår skull. Jag blir så förvånad! Att era första ord inte är: -NEEEEJ!!! Ni är inte redo! Du kommer bli en hemsk mamma. Du måste gå minst 5 ar i terapi innan!! Utan hur folk i stället blir glada. Vet inte riktigt om det är så att mina vänner inte känner mig.. eller om jag inte känner mig?