Känner en sådan stor tacksamhet till allt jag har i mitt liv. Rik på kärlek från mannen i mitt liv, härlig familj, fina vänner (och inga intriger nånstans), världens roligaste jobb även om det inte är det bästa med tanke på ätstörningen. Jag har alla materiella ting jag önskat mig, och mer därtill (vilket givetvis inte är viktigt!!) . Mat på bordet varje dag, hela och fungerande kroppsdelar. Jag är så otroligt lyckligt lottad att alla pusselbitar har fallit på plats i mitt liv.

Hade ett väldigt konstigt förhållande innan :
Han – mycket dominant, manipulerande, expert på att skälla ut folk efter noter och hade ”ALDRIG” fel m.m, m.m. Stannar där.
Jag- rädd att säga ifrån (gjorde det en gång och aldrig mer igen..) och ”tassade på tå” för honom. 6,5 år tog det innan jag äntligen träffade David, min andra hälft.

David var den sista pusselbiten som fattades i mitt liv ♥

Vet inte vad jag ville få ut av detta inlägg men..

Ta hand om varandra ♥