USA, Khemiri och äntligen fredag!

Min girl crush Léa Seudoux i Elle Korea, fotograferad av Eric Guillemain

Hej alla coola! (haha skoja)

Jag känner mig som en riktig luris när det kommer till denna blogg, bloggar väldigt sällan och säger hela tiden att jag ska blogga mer, utan att göra slag i saken. Har dock bra skäl denna gången, såsom att jag 1) har flyttat till USA och försöker vänja mig vid att leva i ett helt nytt land och en ny kultur och 2) har börjat på college och slutligen 3) hade inget internet under en lång tid. Så, när dessa ursäkter är avklarade och mitt dåliga samvete tynger lite mindre kan jag kanske komma till ämnet.

Alltså. Khemiris text i DN Kultur?! Ja, jag VET att detta är en modeblogg men jag måste ändå länka den (pft, som om inte alla läst den redan) för detta är en av de mest fantastiska texter jag någonsin läst. Ja, faktiskt. Visste ju sedan tidigare att Khemiri är ett geni och en litterär begåvning av rang, men denna text slår nog allt han tidigare skrivit. Har läst den kanske fyra gånger nu och gråtit varje gång. Idag skrev även en annan begåvad författare, Johannes Anyuru, den här också mycket välskrivna och angelägna texten om förorten. Gillar även det faktum att Anyuru och Khemiri är vänner, även om det inte direkt hör till saken.

Förövrigt så har jag och mina vänner Matilda och Christian startat en feministisk klubb på vårt college, FIT, som vi kallar för “Simone’s Society”. Simone är självklart en referens till älskade Simone de Beauvoir, och jag är så himla glad över den här klubben, för gud ska veta att den behövs. Har i veckan varit med om att mina professors skämtat om 1) Chris Brown’s misshandel av Rihanna 2) Gjort sig lustiga över Hillary Clinton’s “dåliga” figur (vad i helvete?!) samt 3) Skämtat om att kvinnor inte vet var bromsarna på bilen sitter. Blir helt rasande och försöker säga ifrån, samtidigt vill jag tyvärr inte hamna på kant med mina professorer eftersom jag, likt den eviga plugghäst jag är, ju vill ha bra betyg. Så himla svårt är det.

Förutom den grejen, och vissa andra saker såsom enorma klyftor och liknande, så älskar jag New York sanslöst. Drömmer mardrömmar om att bli utkastad ur landet och förbannar det faktum att ingen av mina föräldrar är amerikan (min högsta dröm som liten var att vara bilingual) så att jag med säkerhet vet att jag får stanna här för evigt om jag skulle vilja det. Det enda lite deppiga ur modesynpunkt är att svenskt mode känns en aning långt borta, och jag känner mig ganska distanerad från vad som händer i den svenska modevärlden just nu, av naturliga skäl. Ska försöka uppdatera mig så fort mitt gigantiska midterm i Art History är över, så less på renässanskonstnärer nu…

OKEJ detta är det mest babbliga inlägg jag någonsin skrivit, återkommer (lovar) inom kort med mer matnyttiga analyser. Trevlig helg!