”We were liars” – E. Lockhart
Ytterligare en sak som sagts hela tiden om ”We were liars” är att man inte kan eller ska avslöja något om handlingen. Jag ska följa det, men kom igen, lite kan man faktiskt säga utan att förstöra. Som att huvudpersonen heter Cadence, kallas Cady, och hennes familj är en fin New England-familj med gamla pengar. (De är ju de finaste pengarna.) Den här rika familjen har en egen ö där de tillbringar hela sommarloven. Tre systrar med barn, alltså Cadys kusiner, och deras morfar.
När boken börjar är Cady snart 18, och tillbaka på sommarön för första gången på två år. Något hände där när hon var 15, men hon minns det inte och det är det som är gåtan i ”We were liars”. Vad handlar minnesförlusten om, vad orsakade den?
E. Lockhart är jättebra på att skriva och det är många fina beskrivningar av livsstilen, kusinerna, mostrarna, pengar, allting. Allt väldigt New England. Som jag älskar att läsa om ju, så där har jag inget att klaga på. Det är bara det att den här boken inte alls har samma extra-agenda som Frankie Landau. ”We were liars” är en spännande bok med ett visst mått av pirrig kärlek plus ett visst mått av New England beach house litt, och inte minst ett stort driv när Cady kämpar för att minnas. Man vill verkligen få reda på vad det är som har hänt. Börjar man läsa E. Lockhart nu i och med den här succén kanske det är fullt tillfredsställande?
