Nuphar luteum.

Vi är fortfarande på landet. Det är så underbart för mig att vara här, hemma blir jag så otroligt låst, att ta sig ut ur lägenheten är fortfarande omöjligt de flesta dagar. Här kan jag lätt röra mig mellan sängen, trädgården och då och då ner till bryggan för ett dopp. Jag har börjat spy lite mer igen, tre gånger igår. Men så länge jag får i mig mat och dryck så känns det verkligen helt okej.

Jag sover, stickar till min inneboende, tecknar, målar akvarell, läser och sover ännu mer, allt ackompanjerat av tystnaden, fåglarna och syrsorna. Så jag har det helt enkelt bättre än på mycket länge. Framförallt så ser jag äntligen ett slut, fem till nio veckor till förlossning, det klarar jag lätt!

TACK till er som läser för stödet ni ger, det betyder oerhört mycket.