En bra sammanfatting
Bara namnet skrämmer!
Men han bits inte!
Och de enda som verkligen bör skrämmas är borgarklassen. Tillhör du inte den kan du fortsätta att helt lugnt och tryggt läsa! Ja, du bör till och med läsa.
Jag talar om Karl Marx
De flesta har inte läst honom.
Men ändå uttalar de sig.
Och de säger oftast att ”det går ju aldrig att genomföra!”
Det är konstigt att folk kan ha en uppfattning om det de inte vet något om! Och så sätter de likhetstecken mellan Sovjetunionen, de forna öststaterna och kommunismen! Ja, för man tror att det rådde kommunism i dessa länder.
”… sant blir det inte bara för att man upprepar en lögn tillräckligt många gånger. Men tyvärr funkar det.
Alla gamla ”kommunist”-länder sa det: vi är kommunister!
Jaha!
Och vi som vet vad kommunism egentligen är, vi har svårt att hålla med. Kommunism skapas inte bara genom en revolution. Kommunism skapas genom att den borgerliga stukturen bryts ned och en kommunisisk byggs upp, vilket tar enorm tid.
Den tiden har icke förflutit och under tiden togs skapelsen av det över av korrupta individer och intressen. Skutan sjönk alltså redan på stapelbädden, i Rysslan, i Kina och alla andra länder. Kalla det då inte kommunism, fast beskrivningen har passat dessa regimers gynnade klasser lika bra som de kapitalistiska! ” / Skvitt
Det är mycket man kan bli salig på. Tro är en sådan sak.
Men vari bestod Karl Marxs gärning?
Han skrev mycket och få orkar traggla sig igenom det. Han är verkligen ingen lätt författare.
Men låt mig citera ur Wikipedia. Där får man en bra sammanfattning och låter det intressant så kanske det lockar till vidare studier.
”Karl Heinrich Marx, född 5 maj 1818 i Trier, död 14 mars 1883 i London, var en tysk författare, journalist, sociolog, nationalekonom, historiker och filosof. Han räknas som en av grundarna till sociologin och är upphovsman till den ekonomiska och revolutionära teori som kom att kallas marxism.
Marx är arbetarrörelsens mest inflytelserike tänkare. Han skaffade sig en utbildning i filosofi men tog avstånd från filosofin runt tjugofemårsåldern och började istället betrakta sig som en vetenskapsman vars viktigaste uppgift var att utifrån forskning försöka urskilja och påverka samhällsutvecklingen. Han kom dock alltid att beröra frågor som behandlades i dåtidens moderna filosofi, särskilt vad gäller historiefilosofi, politisk- och moralfilosofi.
Marx ansåg att historien följer vissa lagar som för den som upptäcker dem möjliggör förutsägelser om framtiden. Hans historieteori, ‘historisk materialism’, involverar tanken att olika samhällsstadier avlöser varandra, var och en med en distinkt materiell bas, och att det nuvarande stadiet – det borgerliga eller kapitalistiska samhället – bär fröet till en högre samhällsform baserad på egendomsgemenskap: socialismen eller kommunismen. Marx analyserade det kapitalistiska samhället med hjälp av sin arbetsvärdeteori. Han menade att den enda källan till profit eller företagarvinst är kapitalistklassens exploatering av arbetarklassen – att lönearbetarna (en del av sin tid) arbetar gratis och då producerar ett mervärde för dem som äger produktionsmedlen (produktionsinstrument, råmaterial m.m.).”
Observera!
Karl Marx skissade aldrig på en framtida utopi, vilket många har fåtts att tro. Och det är borgerskapet som står bakom denna felaktiga uppfattning eftersom det Marx verkligen skrev är alldeles för farligt för borgarklassen ifall arbetarklassen får kännedom om Marxs verkliga budskap.
Marx beskriver samtiden. Det vill säga den kapitalistiska framväxten under artonhundratalets industriella revolution. Han drar lärdomar av både den tiden och tiden som förgick den kapitalistiska framväxten. Han pekar på vilka drivkrafter historien har. Alltså vad som är motorn i samhällsutvecklingen. Det är hans gärning, inte att han skulle beskriva ett idealsamhälle eller ge oss ett recept på hur man skapar ett möjligt Utopia!
Han ger oss insikt om samhällets mekanismer och med det som kunskap kan arbetarklassen skapa det samhälle som en gång måste avlösa det kapitalistiska samhället. För som alla samhällen är kapitalismen dödsdömd när produktivkrafterna växer ur de ramar som formar kapitalismen och gör den till det den är, ett klassamhälle som bygger på att arbetarklassen producerar ett värdeöverskott som tillfaller kapitalägarna. Den kunskapen är sprängstoff som skrämmer borgarklassen och är det något denna klass är rädd för så ä det just arbetarklassen. Det framgår bland annat av denna lilla berättelse av Jan Guillou: ”DET ANSTÅR INTE SOLBACKAGOSSAR ATT UMGÅS MED ARBETARUNGDOMEN I STJÄRNHOV!”
Borgarklassens rikedom kommer knappast ur ingenting. Därför är den så rädd för strejker och därför är den så rädd för att arbetarklassen ska ha kunskap om hur de skapar sina rikedomar och vilka som faktiskt skapar dem. Att det sker en förflyttning av de värden som varje dag skapas av arbetarklassen, från deras utförda arbete och till dem som äger produktionsmedel, det vill säga borgarklassen.
Det Marx pekar på som gratisarbete uppstår genom att arbetarklassen får en lön för tiden den avsätter för att producera. Det värde som produceras tillfaller inte arbetarklassen utan det tillfaller ägaren av produktionsmedlen. Och det producerade värdet överstiger den lön som betalas ut till arbetarklassen.
Det här kan givetvis utvecklas mycket mera, men det är själva grundförutsättningen för det kapitalistiska samhället. Utan vinst ingen kapitalism och därför är det också döfött att tro att man kan behålla privata initiativ inom till exempel vården om de privata aktörerna inte får ta ut någon vinst. Och frågan är ju inte om de ska få ta ut vinst utan varför de ska göra det när den offentliga sektorn kan sköta vården istället och dessutom tillgodose en sund insyn i verksamheten.
I det långa perspektivet är kapitalismen bara en historisk parentes som vi står mitt upp i, men för den skull skall vi inte förledas att tro att den kan existera för alltid och att den är det enda sättet ett samhälle kan fungera på. Den har ju inte alltid funnits och därför kommer den inte heller att för alltid bestå.
Vi ser de första dödsryckningarna i det kapitalistiska samhället redan i dag. Det har skapats en bankoligarki som skapar pengar ur ingenting genom att bevilja lån som måste omsättas trots att skulden bara är påhittad.
”Va fan ”lånar” banken ut för något?”
”Inte ens bankerna ser sina ”pengar” som pengar”
”Bankernas bakvända ”betalsystem”
De här lånen är räntebelagda, som alla vet. Och för att maskineriet ska gå runt krävs fler lån, och fler och fler, allt för att betala för de växande räntorna som göder bankfinansens kapitalister och som i grunden är helt beroende av de värden som skapas i produktionen. Det är klart att det kollapsar till slut. För att fördröja kollapsen krävs en ändlöst ökande konsumtion, vilket ju i längden inte är möjligt.
”Dyra finansiella marknader i en tid då företag kämpar för att slå redan sänkta beräkningar innebär att bankmakten inte kan bluffa sig högre om penningmängden minskar. Det måste finnas en realekonomi botten.” / Carl Norberg
Kollapserna har vi redan sett alltför många av, men en dag blir det en kollaps för mycket.
Mycket kort inlägg av Ghost, rekommenderas.
Några rader om den parlamentariska borgerliga ”demokratin”, skrivet av Carl Norberg: ”… folksuveränitetsprincipen vilken innebär att all offentlig makt utgår från folket (RF 1:1) och där folkets representanter i Riksdagen har den slutgiltiga makten i samtliga frågor,… detta då den verkställande och dömande makten i ‘praktiken’ utgår ifrån parlamentet. Jo jag tackar jag.
Hur det i verkligheten blir med den saken i ett samhälle där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken – riksdagen, kanske inte behöver utvecklas närmare.
… det blir allt svårare att tro på myten om att regeringen arbetar oberoende av ekonomin, … patetiskt är väl bara förnamnet egentligen.
Men verkligheten är den att så länge som det passar den ekonomiska maktstrukturens egenintresse, så kommer dessa politiska grenar av regering och riksdag utåt att förefalla som att de fungerar enligt anvisningar från den demokratiska konstitutionen, även om kulissen egentligen är närmast fullkomligt löjeväckande.
Om … maktstrukturen hotas av yttre eller inre krafter så kommer just dessa statliga grenar … att agera för att skydda makten och dess särintressen och den demokratiska konstitutionen kommer att gå upp i rök som den illusion som den alltid har varit.”
I ett annat inlägg skriver Carl Norberg: ”Människor börjar alltmer inse att det är pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken och … utgör instrumentet för makt i samhället.
… bankerna kan påverka penningmängden … med enskilt vinstmaximeringssyfte, … den politiska polariseringskulissen bara till en tragiskt löjeväckande satir utan sakligt betingad grund och … demokratiska underskott … gör situationen alltmer politiskt explosiv över hela världen …
Sverige är … ett centralt råttbo ur det parasitiska finanshegemoniska historiska perspektivet, … några har i alla fall levt både högt och allt högre, medan dessa meritokrater hela tiden bara har gjort så små eftergifter som möjligt för att undvika befolkningsmässig revolt. Verka utan att synas är en mycket känd paroll i landet som tyvärr alldeles för få människor har funderat över vad som detta innebär …
Människor har låtit bli att reagera mot maktens materiella situation så länge som människor själva har upplevt en förbättring av sin välfärd. Men när den egna välfärden förändras till det sämre samtidigt som maktens välfärdssituation accelererande förändras till det bättre, då till sist vaknar eftertanken hos människorna igen.”
Inlägg av Skvitt:
