Gråskalor

När man har ångest så upplever man sällan det fina i livet. Om man hör något roligt när man har ångest kanske man skrattar till. Men oftast tycker man det inte är speciellt roligt. Skrattet är ett litet skvalp på ytan av en grå tjock dypöl. Man skulle kunna säga att allt egentligen är ganska grått.
Min flickvän beskriver det så fint: Varje gång vi skjuter upp någonting vi måste göra så betalar vi i färg. För varje sekund som går blir vardagen allt mer grå. Man märker det knappt eftersom det går aå långsamt. Till slut tror man att man att livet egentligen är grått.