JAG ÄR EN SÅDAN

Jag är en sådan person som har många åsikter. Som höjer rösten och som vågar när det behövs. På min twitter har jag flertalet gånger uttryckt mina åsikter kring olika aspekter, visserligen på ett något rörigt sätt då twitter endast tillåter korta uttalanden som även ofta lyckas bli ganska slarvigt skrivna.

För två minuter sedan slängde jag in några tweets efter att ha läst Frida Boises senaste, och suveräna, artikel på Expressen. Artikeln handlade om att en kvinna blivit dömd för misshandel efter att ha slagit till en kille som nöp henne i rumpan. Men att det var mannens gest som orsakat kvinnans utfall, det verkade ej beröra de högre uppsatta i tingsrätten. Detta fick mig att fundera lite. Tänk alla gånger som en äldre man har, i visserligen en ganska vänlig gest, dragit sin hand över min rumpa. Detta hände senast för tre veckor sedan då jag skulle till min farmor och farfar, en äldre man skulle hälsa på dem och var påväg emot deras dörr samtidigt som mig. Jag såg att han hade ögonen på mig redan innan jag förstod att han skulle besöka mina farföräldrar. När han kommer fram till dörren, då jag redan står där, så säger han "nej men vad är det här för en vacker flicka" och när farfar öppnar dörren och jag vänder ryggen emot mannen för att gå in, så lägger han sin hand mot min rumpa. Jag spärrar upp ögonen i ren chock men sedan gör jag inget mer. Jag går in och sätter mig hos farmor istället och undviker så gott jag kan att prata med mannen under den tiden han stannar där.

Det finns två saker som stör mig oerhört med detta och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken av dem som är värst. Att mannen tar sig friheten att förminska mig, att med en tillgjord röst kalla mig för en vacker liten flicka när han överhuvudtaget aldrig har träffat mig innan. Att han trots det ändå tyckte sig ha rättigheten att känna på min kropp, att ta på mig på ett sätt som man borde behöva muntlig (eller varför inte skriftlig) tillåtelse till, ja för honom var det helt enkelt en naturlig gest.

Eller kanske är det värre att jag lät det vara. Jag lät det vara en naturlig gest och jag lät det vara okej. Även att det inte var okej för mig, så valde jag att låta honom göra min kropp till hans rättighet. I den situationen vågade jag inte höja min röst, även att det hade behövts. För vad tusan har han för rätt att lägga sina händer på MIN kropp. Vad har han för rätt att, utan ett tvivel, ta sig en given makt över min kropp. Varför är det inte givet att reagera starkare än att spärra upp ögonen, få ont i magen och gå iväg.

Detta är varför feminismen behövs.

Puss