Ett personligt inlägg
Nästan alla idag vet vad en blogg är och väldigt många har en egen blogg. Inga konstigheter!
Jag minns fortfarande när det var lite pinsamt att säga att man bloggade och folk rynkade på näsan och fattade ingenting.. ”vadå? skriver du dagbok på internet? Är inte det lite töntigt?”
Idag är det inte samma sak längre, bloggarna har nästan blivit det viktigaste för de stora (och små) företagen för att nå ut till rätt publik för att marknadsföra sig själva och många bloggare kan idag faktiskt leva på pengarna de får in på sina bloggar.
Jag kan sedan ett par år tillbaka leva på min blogglön och jag hymlar inte med det, det är som vilket heltidsjobb som helst för mig. Jag hade inte behövt jobba som makeupartist jag inte ville, men jag gör det ändå för att jag älskar att jobba. Och jag har nog fortfarande det i mig att folk kommer tycka att jag är lat om jag ”bara” sitter hemma och bloggar.
Där kommer fördomarna: ”Bloggare är lata och tjänar pengar på att sitta på sina arslen”
Jag vill påstå att det är fel! Det är stressande och faktiskt ganska jobbigt att blogga ibland. Allt handlar ju om att DU ska leverera bra inlägg, dagligen. DU blir dömd på grund av de saker du gör, bloggar du inte på två dagar undrar folk varför DU inte uppdaterat, och att DU är lat som inte bloggar. Man har hela tiden pressen på sig att allt ska vara perfekt, man strävar hela tiden efter bättre bilder, bättre filmer, snyggare events man kan gå på för att ens blogg ska vara intressant att läsa.
Men tro mig, en bloggares liv är precis som alla andras. Vi gråter, mår dåligt, har ångest, dålig ekonomi innan löning, och kärleksproblem som alla andra. Men det kanske inte skrivs om pga att man hela tiden vill leverera det bästa till sina läsare och inte tynga dem med sina problem. Ni vet ju själva hur det är att sitta inne på känslor och inte berätta för någon? Det är fruktansvärt frustrerande.
Det offentliga:
Skulle en läsare komma fram och säga hej eller ta en bild och man är på dåligt humör får man garanterat höra i efterhand att man är otrevlig eller dryg. Utåt sett måste man i princip alltid vara på topp, även om man mår skit. Och att få höra att man är dryg eller otrevlig av en läsare gör iallafall mig otroligt besviken och ledsen på mig själv och får mig att fundera på ifall jag verkligen pallar det här ibland? Jag är en person som tar åt mig ganska lätt, men har lärt mig med tiden att det bara är att skaka av sig. Men det är svårt ibland.
Då kommer vi till grejen med näthat, vissa vill säga att vi ”offentliga” bloggare har valt detta livet själva och att det ingår i paketet. Men jag tycker fan inte att bara för att man är offentlig ska man inte behöva stå ut med elaka kommentarer och hot från främmande människor. Tycker det är vidrigt.
Detta kan i en ”icke-bloggares” verklighet kanske låta helt sjukt.
Det är nog därför bloggare ofta hänger med varandra, man förstår. Man sitter i samma båt, man blir inte dumförklarad. Skulle man börja prata ”bloggproblem” med en icke-bloggare får man ofta konstiga blickar tillbaka.
Jag har känt flera gånger att jag är påväg in i väggen pga min blogg och stressen kring att alltid vilja vara bäst på det jag gör. Och jag tror faktiskt flera bloggare håller med mig om den saken. Som bloggare tar du aldrig semester, du är alltid uppkopplad för att hela tiden hitta nya saker att skriva om.
Kom ihåg att det finns baksidor med alla yrken, och jag är inte på något sätt bitter. Jag vill bara dela med mig.
MEN, jag vill på alla dessa klaga-ord säga att jag är helt fruktansvärt glad och tacksam över min situation och att min blogg kan inspirera så många människor dagligen. Jag kan inte tacka er nog! <3
