När döden lurar runt hörnet

Jag skulle egentligen skriva och berätta en sak här, men innan jag berättar det så vill jag bara uppdatera er om en sak som hände för exakt två år sedan. Det är nämligen lite kusligt att det hände en liknande sak just idag.

Så, läs detta först så berättar jag i morgon.

Jo, det är sant. Det hände i går kväll när jag inte ont anande kom in från kvällsrundan i lagårn. Det var fruktansvärt och jag kommer drömma mardrömmar om detta i veckor framöver. Jag kunde dött ihjäl mig, av chock, av smärta, av svält eller kanske bara av ren och pur förvåning över att något så oförargerligt kunde vara så livsfarligt.

Vad som hände?

Innan ni läser vidare så se till att ni sitter ner bekvämt, ha ett glas kallt vatten i närheten och telefonen redo med larmnumret framme ifall ni går in i chocktillstånd.

Okej, nu kör vi.

”Det var en mörk och blåsig kväll. Månen lös ner på mig med sitt kalla vita sken och jag kände ett olycksbådande tryck över bröstet. Något hemskt väntade på mig men jag kunde inte veta var det kom ifrån. Jag gick min brunstrunda i lagårn medan vargarnas ylande fick kalla kårar att ila ner för ryggraden (eller okej, det var nog snarare korvhunden som stod bunden utanför lagårn men WTF…).

Jag skyndade mig in i huset och låste dörren efter mig. Kanske faran var över nu när jag var inne i hemmets trygga vrå. Jag gick in på toaletten och tände lampan. Jag tittade mig omkring medan ståpälsen kom med full kraft! Något illvilligt väntade på mig här inne. Men jag kunde inte se något annorlunda.

Jag tog ett djupt andetag och gick fram till handfatet och satte på vattnet. Pumpade fram lite tvål i händerna och började tvätta mig med hastiga rörelser. När jag sedan sköljde av tvålen så blev jag ivrig att bli klar, jag kände på mig att faran lurade runt hörnet och ville bli klar så fort som möjligt.

Jag snurrade händerna runt varandra under vattenstrålen och helt plötsligt sitter jag fast i ett stenhårt grepp medan smärtan skjuter som en pil upp genom handen och ända upp till axeln. Jag skriker högt och försöker desperat komma loss men monstret har mig i ett järngrepp.

Jag försöker sansa mig och blir stilla i kroppen och öppnar långsamt ögonen. Vad jag ser får blodet att frysa till is i mina ådror.

Mitt finger sitter fast i dräneringshålet!!!! Stenhårt! Monsterhålet håller mig fast allt vad det orkar och det krävs många svordomar, en halv flaska tvål och beslutsamhet för att komma loss.

När jag väl är loss så sköljer lättnaden över mig som ett vattenfall i saharas öken. Jag sätter mig på golvet och bestämmer mig för att aldrig använda ett handfat igen.

Aldrig någonsin!”

Har ni svimmat? Ringt 112? Ni förstår vad jag menar eller? Efter detta kommer ni aldrig mer kunna tvätta händerna i lugn och ro. Ni kommer tänka på min historia och välja att gå skitiga därifrån istället. Ni kommer drömma mardrömmar i veckor efter detta och jag förstår. Det kommer följa även mig som ett envetet tuggumi under skon.

Så iaktta största försiktighet nästa gång ni ska tvätta händerna.

Där lurar en dödsfälla!