Redo för vintern

Jag känner mig redo för vintern. Alltså den riktiga, vita, kalla vintern. Den här mittemellanperioden, som är mellan den vackra färgranna hösten och den krispigt kalla vintern, är så tråkig. Den är mörk, blöt och grå. Tyvärr är det bara att acceptera att vintern nere i Stockholm aldrig kan mäta sig med vintern uppe i Jämtland med sina djupa drivor av ren vit snö, fjäll och skidåkning. Dock hoppas jag att det kan bjudas på lite snö här nere snart som åtminstone täcker backen. Det skulle göra världen utanför lite ljusare, vilket jag skulle behöva nu.