Det finns så mycket jag vill skriva om

Så mycket att jag nästan spricker. Men när ljuset inte räcker till så gör det inte. Det går inte att få en vettig bild den här årstiden. Och eftersom jag vill att bloggen ska vara min egen och inte ett skyltfönster med bilder ni redan sett. Så blir det glesare mellan inläggen. Men men, nu är jag ledig några dagar. Så när ljuset kommer fram ska jag vara där med kameran i högsta hugg.

Just nu är jag inne i en period där jag funderar och reflekterar över stort som smått. Inser hur starkt förlusten av hörseln, tinnitusen och min nedsatta balans påverkat mig. Vissa stunder har varit nattsvart och jag har fallit handlöst känslomässigt. Som tur har de inte varit allt för många och färre blir de allt eftersom jag tillfrisknar. Men det har också haft en stor positiv påverkan på mitt liv. Jag hade aldrig vågat köpa huset om det inte hade hänt. Jag bestämde mig på sjukhuset att jag tänker inte vara rädd mer. Fegisen har fått flytta ut. Samtidigt har jag har blivit snällare och ödmjukare mot mig själv. Och trygg i att när det blåser snålt så finns familj och vänner där. Livet kan bara bli bättre nu.

Nog om mig. Ha en fin kväll!
Kram Johanna