Nio år tillsammans

Idag är det det nio år sedan jag och Emil träffades. Ja, nio år. Jag var bara femton och han sjutton. Må så vara att det är klyschigt, men det var kärlek vid första ögonkastet. Även om fjärilarna lagt sig så är jag minst lika kär nu som då. Vi har haft våra upp och nergångar (som alla andra förhållanden). En vän frågade häromdagen hur det gått till? Min finurliga sambo svarade, man växer ihop. Kanske vi har gjort, men ärlighet skulle jag säga är en viktig bit. För även om den kan vara hård så är det en stadig grund att stå på. Nu ska vi renovera vårt hus. Som vi sedan ska leva lyckliga i många år framöver.

Det här halsbandet fick jag på julafton 2004. Vår första jul ihop. Det är lika fint nu som då.