Märkes- och smalhets i stallet

Från webrider.se/elfstrands:

Enligt en undersökning av Carolina Lunde finns det ett ohälsosamt smalhets- och utseendeideal i stallet bland unga tjejer (kroppsfixering samt klädes/utrustningsfixering). Matilda har även skrivit endel om detta! Här kommer ett par citat lånade från texten:

- De ganska förskräckande resultaten från studien avslöjar nämligen att tjejer som rider är mer negativa till sina kroppar än flickor som utövar andra idrotter.

– En tredjedel uppgav att det var mycket viktigt för dem att se så bra ut som möjligt när de är i stallet. Det finns en press att ha ”rätt” kläder och utrustning. Hela 80 procent inom ridsporten angav det, jämfört med 40 procent inom andra idrotter.

Jag tycker det är väldigt bra att en undersökning som denna har gjorts, och därför tänkte jag lägga till lite egna tankar kring det hela!

När det kommer till smalhets så läste jag i kommentarsfältet i artikeln att vissa ridskolor har ”invägning” av ryttarna kanske en gång/termin. Detta tycker jag bara är ren idioti! Det enda detta bidrar till är sänkt självkänsla och ätstörningar. Som ridlärare har man väl för tusan ett ögonmått och kan se att de kraftigare ryttarna kanske inte ska rida de små ponnysarna? Dessutom, vikt är bara en siffra. Jag tror att en häst mycket hellre har en 80 kg balanserad ryttare på ryggen än en ryttare på 50 kg som skumpar runt.

Märkeshets och utseendehets märkte jag inget av under min ridskoletid för cirka 10 år sedan. På den tiden kändes det som om alla struntade i vad de hade på sig. Jag är faktiskt ganska säker på att alla hästbloggar har bidragit till den ökade utseendehetsen. För i mina ögon känns det som om denna hets är något som skapats de senaste 5-6 åren kanske, och det var ungefär då som de första hästbloggarna startades.

Hur ska dessa uppenbara problem lösas då? Jag tycker först och främst att unga tjejer ska få träning i att stärka sin självkänsla. Gärna obligatoriskt i skolan! Av egna erfarenheter vet jag att självkänslan inte är superhög i yngre ålder, och med en stark självkänsla struntar man i vad andra tycker om en själv och sitt utseende. På så vis behöver man inte bli lika drabbad av denna hets. Sedan tycker jag att det ska finnas fler policies på ridskolor/ridklubbar när det kommer till mobbing och beteende. Vad är viktigt i stallet och vad är inte viktigt (utrustning) liksom. Det bör även ingå i teorin hur vi ryttare kan ta hand om vår egen hälsa, att vi måste äta bra mat och må bra både fysiskt och psykiskt för att orka med våra ridlektioner. Och till sist: Slopa alla invägningar för guds skull! Det är viktigt att ridlärare/tränare är bra förebilder och inte förespråkar utseendehets.

Jag själv har inte upplevt denna hets under min ridskoletid, men det var en annan tid då, och vår ridskola var liten och mysig. Jag kan tänka mig att det är värre i större stall. Idag har jag så fruktansvärt hög självkänsla att jag inte bryr mig ett skit om vad andra tycker om mig/hur jag är klädd osv. Kanske är det exempelvis därför jag kan åka och handla på ICA i pyjamas utan problem. Visst tycker jag det är kul att piffa till både mig själv och hästen ibland men jag gör det för att det är kul och inte för att jag känner mig tvungen till det. Den inställningen borde fler jobba på för att få! I vilket fall som helst tycker jag det är tråkigt att så många verkar påstå att detta problem inte finns. Forskningen visar på denna dåliga trend. Det är ren fakta att dessa problem finns, och det är bara för oss att försöka vända trenden! Bara för att vi själva inte blivit utsatta betyder inte det att vi har rätt att förminska andras erfarenheter.

Vad tycker ni? Har ni någon erfarenhet av detta och hur vi kan lösa det? Känner ni en press av att vara snygga, smala och ha ”rätt” utrustning i stallet?

/ Emma