Fick äran att hänga backstage med glada hudik gänget igår.
Deras föreställning trollkarlen från Oz var verkligen jättefin och innan show pratade Per,deras eldsjäl.
Han visade bla en väldigt rörande kortfilm om en blivande mamma som väntade ett barn med downs syndrom.

Har ni gjort kub testet? Hur har ni resonerat kring ett eventuellt ”negativt” provsvar?
En väldigt komplex fråga tycker jag att det är.
ska vi verkligen välja att inte föda människor med downs?
Samtidigt så blir vi äldre och äldre när vi föder och risken ökar ju..
Jag gjorde testet när jag väntade love. Resonerade som så att det skulle vara orättvist mot Ida att sätta ett syskon till världen med downs,
Det skulle ta så mycket fokus från henne och hon skulle känna ansvar när vi gick bort tänkte jag.
Så jag gjorde testet.
När jag såg den lille lille på skärmen medan dom mätte den där vätskehalten började jag gråta. Mammakänslorna bara vällde över mig. Hjärtat växte där och då och samtidigt som jag visste att jag kommer älska detta barn lika mycket som mitt första visste jag att jag aldrig skulle kunna ta bort det.
Det var en så oerhört stark upplevelse och jag fick dåligt samvete över att jag övervägt att välja bort det.
Med Saga kollade vi oxå,
Vi hade bestämt att om det visar på något avvikande, vill vi veta det
så kan vi förbereda oss i nio månader på att vi väntar ett barn med downs.
Ändå kände jag en lättnad när vi fick höra att allt såg ” normalt” ut
Nyfiken på att höra hur ni resonerat/resonerar.