För mycket träning lönas inte

Ett av mina mål som jag lagt ut är ju att kunna stå självständigt på händer och huvud. Som sig bör har jag övat flitigt varje dag och det börjar gå bättre :) Efter enträget övande så har en träningsvärk infunnit sig på konstiga platser men också en viss irritation i ländryggen. Det tar sin lilla tid att få total kontroll över kroppen och allt som oftast slår ländryggen över innan jag återfår balansen i bålen.

Igår valde jag att göra rehabiliterande och stretshande övningar för ländryggen som morgonträning. Till kvällen infan jag mig sedvanligt i gymmet och tänkte börja på med pass två.
Åter igen fick jag lära mig hur viktigt det är att lyssna på sin kropp!

Jag märkte redan i ett tidigt skede att allt inte var som det skulle. Jag hittade varken explosiviteten eller kontrollen i frivändningarna och ryggen kändes bara trött. Jag blev arg, svor, lastade av lite vikter och minskade på set antalet, men fortsatte ändå. Än så länge klarade jag mig fint men när jag kom till de isolerande övningarna, straight arm pulldown, skar det plötsligt till i ländryggen.

Det blev hastigt att beställa tid till massage. Nu efter massagen känns ryggen mera medgörlig igen och jag är åter lite visare. Lite vila och mindre handstående så borde den nog bli fit for fight igen :)

Tog mig en titt i spegeln för att se hur det riktigt såg ut där bak. Ja ni ser ju själv den stora skillnaden i ländryggen.
Lyssna på din kropp och träna inte om den är trött! Framsteg i övningar är inget man kan tvinga fram med för hård träning utan det tar den tid det tar, ha tålamod och ge kroppen tid att återhämta sig mellan.

En överbelastad ländrygg är inte att leka med eftersom det är en av de punkterna som belastas mest i olympiska lyft. Utan en stark och stabil ländrygg sker skador lätt. En bråkande rygg är nog det sista man vill ha om man har planer på att lyfta tunga vikter.

Aldrig hade jag kunnat tro att lite handstående skulle belasta kroppen så pass mycket. Det ser ju så lätt ut.