Förtroendet till hjälpen
Jag har under senaste tid funderat en hel del på begreppet förtroende och dess betydelse i olika situationer och på olika nivåer. Jag vill här diskutera dels det förtroende som växer fram mellan terapeut och klient, dels det förtroende som bör finnas mellan de som erbjuder vårdtjänster och de som använder dessa.
Förtroende är ingen självklarhet och förtroende är inget man kan kräva av någon. Förtroende är ett resultat av samspel. Samspel mellan individer och mellan förväntningar och upplevelser. Samtidigt är förtroende och positiva förväntningar faktorer som till en betydande del förklarar utfallet av behandling. Vad jag menar är att förtroende både är en förutsättning för och ett resultat av en lyckad behandling.
Vi bär på en hel del förväntningar på och föreställningar om samspel med andra människor. Dessa har byggts upp av våra tolkningar av tidigare erfarenheter av samspel. Då vi inleder en ny relation, t.ex. en terapi, startar vi alltså inte från noll, utan tar med oss hela ryggsäcken med tidigare erfarenheter. Förtroendet mellan terapeut och klient byggs sedan upp utgående från dessa förväntningar och erfarenheter i samspel med klientens upplevelse av att bli förstådd och tagen på allvar.
Ifall förväntningen är att ingen hjälp finns att få och de som erbjuder hjälp inte är kompetenta är risken stor att det faktiskt kommer att bli så. Speciellt ifall denna föreställning får stöd av människor runt omkring. På grund av detta är det av högsta vikt hur vi pratar om möjligheter till hjälp och stöd. Kritik är viktig för att kunna utveckla tjänster. Vi som erbjuder vårdtjänster måste kunna lyssna på kritik, besvara kritiken och ta lärdom av den. Ifall denna möjlighet inte finns eller att den som framför kritik upplever att ingen tar kritiken på allvar är risken att kritiken blir allt mer högljudd eller osaklig.
Kom ihåg att varje gång ni, även jag, framför en negativ åsikt om någon eller något påverkar ni förväntningarna hos andra. Vid ätstörning är inställningen till behandling ofta ambivalent och tron på möjlig förändring svag. Aktiv dialog, uppbygglig kritik och nyanserad rapportering är en god grund för utvecklingen av ätstörningstjänster. Vi kan alla bidra till att nästa patient ska ha så goda förutsättningar som möjligt att tillfriskna.
Rasmus Isomaa, som jobbar med ätstörningsbehandling och forskning vid Ätstörningscentrum i Helsingfors. Chatta med Rasmus måndagen den 17.3 kl.19-22.
