Rättvik och Mörksuggejakten

I söndags gick Mörksuggejakten av stapeln. Jag var enormt sugen att återigen cykla och tävla. Veckan innan tog jag det lugnt med träning, för bena var rejält slitna från förrförra helgens tävlingar (SM i linje och Ränneslättsturen).

Jag var mentalt beredd på den tuffa starten uppför Vidablick, hade delat in den i fem delar för att veta ungefär hur långt det var kvar till toppen. Höll igen lite grann uppför, för att ha ork kvar. Jennie och Hanna var snabbare upp och hade fått en bra lucka till mig. Efter någon mil på fram för allt grusvägar var jag ikapp Hanna. Jag var stark och hängde med Henrik Sparr som var superstark och drog enormt mycket. Plötsligt när det var ca 1 mil kvar fick vi syn på Jennie (då hade Hanna redan tappat på oss) och efter att ha tagit i ytterligare 5 km så var vi ikapp. Jag fick då en stor kvist i drevet som sedan åkte in i kransen. Lyckligtvis gick inte cykeln sönder men jag tappade en hel del och var tillslut 49 s efter henne i mål.

Jag var nöjd med min insats, jag gjorde mitt bästa men Jennie var den starkare av oss den dagen.

Efter tävlingen stannade jag kvar i Rättvik, eller rättare sagt i vackra och mysiga Vikarbyn där familjen Edvardsson bor. Stannade kvar där och gästade Angelica och hennes familj. Hade det väldigt trevligt och roligt. I måndags fick Angelica och jag för oss att vi skulle paddla från byn till långbryggan i Rättvik, alltså 5 km dit och 5 km tillbaks. Självklart började det blåsa motvind och stora vågor bildades i Siljan. Måste erkänna att det stundtals var lite läskigt med vågorna men det blev en spännande utmaning där vi lyckades med att komma hyfsat torra och helskinnade hem. Vi åkte även Rodel (påminner om bob), superroligt var det, speciellt när man bromsade så lite som möjligt. Tack familjen Edvardsson för er gästfrihet!