en rulle warszawa del ett

Jag älskar älskar älskar (en gång till: ÄLSKAR) att fotografera analogt. Det lilla unset av nervositet innan man tagit den första bilden på rullen (väntar in de rätta ögonblicken) och den löjligt liknande kärlekspirriga känslan i magen en bit inpå resan när man vet att det finns en hel hög guldklimpar som bara väntar på att framkallas. Känslan av att dra fram filmrullen, av att lämna in den, hämta ut paketet och hur jag snabbt snabbt bläddrar igenom bilderna för att få snabb översikt över situationen innan jag går igenom dem noga, en för en. Känslan av att det inte spelar någon roll om fokusen hamnade lite fel eller någon gör en knasig min för det var där då för ett ögonblick som var så himla äkta. Nästa steg är att hitta på ett sätt att framkalla mina egna rullar så jag slipper bli ruinerad på kuppen. Sen skulle jag vilja fota analog nästan för jämnan.