DEEP TALK ABOUT 20S AND 30S
Jag brukar inte vanligtvis skriva personliga inlägg men idag är det min sista dag då jag är närmare 20 än 30. Eller klockan är efter tolv så nu är det ju egentligen min födelsedag. Jag måste erkänna att jag haft lite ångest inför att fylla 25, jag har tyckt det känts jättejobbigt att bli äldre (bli inte sur på mig nu alla som är äldre haha ) och jag har inte riktigt känt att jag vill vara 25 ännu. Det är så otroligt mycket jag vill hinna med och desto äldre man bli desto mer stress får man nog. Jag har alltid varit väldigt mogen av mig och haft ett väldigt vuxet tänk ända sedan jag var tonåring. Men 25 har alltid känts så långt bort men nu är det här, om någon förstår hur jag menar?
Jag har haft både roliga, tuffa och intensiva år som har fått mig att bli mogen mycket snabbare än många andra i min ålder tror jag. I alla fall förut när jag var yngre kände jag att jag trivdes bäst att umgås med de som var lite äldre än mig, numera är det sak samma, åldern spelar ingen roll Det roligaste åren var nog när jag var 20-21 till 22 då jag hade kul nästan hela tiden, även när jag jobbade, och det mest hetiska åren var definitivt när jag var 23-24. Denna höst och nästa vår kommer vara för mig om att utveckla mig själv till det absolut bästa jag kan bli, både på insidan och utsidan, jag vill bli så redo jag kan bli för att ge absolut allt nästa höst och gå in med total fokus mot mina mål. Jag tror många bara låter livet rusa förbi och stannar inte upp för att utveckla sig själv och fokusera på sina svagheter och styrkor och jobba på de. Det kanske är svårt att göra det om man har mycket för sig men för mig handlar det om prioriteringar. Jag vill bli den bästa jag kan vara och då gäller det att jobba på sig själv. Jag tror till viss del på astrologi (har massor med vänner från Östeuropa som fått mig helt intresserad av det haha) och det kan vara för jag är scorpio rising och leo ascendant, de vill alltid utveckla sig själva.
Jag är en planeringsmänniska och jag har alltid en plan på hur jag ska lägga upp tiden framför mig, både på kort och långsikt. Självklart kan planen avvika lite här och där men jag håller mig alltid ungefär till planen. Det är egentligen mitt bästa råd till de som frågar hur man ska flytta utomlands, att göra upp en plan minst ett år i förväg skulle jag säga.
Jag tror jag inte känt mig redo att fylla 25 för jag vill inte riktigt samma sak som många andra kvinnor som är 25-30. Många runt omkring mig som jag känner har börjat skaffa barn och bor med sambos etc. Jag däremot vill inte ha barn. Jag har aldrig velat ha barn och jag vill fortfarande inte ha barn och kommer antagligen heller aldrig vilja det. Om jag någonsin (betoning på om) skulle ändra mig så kommer det aldrig vara av press från andra iaf, det är en sak som är säker.
När jag tänker mig ett liv med barn och familj i en villa utanför stan får jag mest ångest. Mitt ex ville ha barn och familj, bo i någon villa och typ göra lugna saker på helger när han fylld 30 sa han. Visst jag var tyvärr inte kär i mitt ex men jag fick ändå panik av tanken av det livet. Det är absolut inget fel med att vilja ha den typen av liv utan det är säkert underbart på sitt sätt, men det är bara inte för mig. Jag tror verkligen på kärlek och jag tror på att gifta sig. Men (ett stort men) endast om man verkligen, verkligen är kär och fungerar ihop. Och med kär så menar jag inte passion utan att man verkligen trivs ihop och vill ha samma typ av liv.
Jag vill ha en karriär, jag vill jobba varje dag om det så krävs för att nå mina mål och jag vill inte ha något som binder mig till att inte nå det. Jag vet att om jag skaffade barn skulle jag offra allt för att ta hand om dem och är inget jag vill göra. Jag vill bara gifta mig om det är någon jag inte bara är kär i utan även delar och accepterar min vision av livet. Om jag blir kär i någon som vill ha barn så tror jag att det är bäst att bryta upp det innan förhållandet går för långt. Jag missunnar ingen att få skaffa barn, om man vill ha barn mest av allt så ska man få chansen att uppfylla den drömmen.
Det är år 2014 och jag tycker att alla ska ha rätt att skapa sin egen lycka, vare sig det är genom att få ha en framgångsrik karriär och satsa 100% på sig själv, att skaffa barn och familj och leva ett lugnt liv, att gifta sig men fortfarande inte vilja ha barn, att leva med en partner av samma kön och inte vara den ”traditionella” familjen, att kanske resa och leva för dagen, börja om sitt liv i ett annat land, gifta sig med någon från en annan kultur eller religion. Jag tycker alla har rätt att göra och leva på ett sätt som gör en lycklig även om verkligheten tyvärr inte alltid ser ut så. Men jag tycker att man ska satsa på det som gör en lycklig eller det man tror kan göra en lycklig och försöka att inte låta sig stressas och pressas av andra människor. Detta kan vara svårt men när det gäller ditt liv så har du rätt att vara egoistiskt.
Nä nu ska jag sluta vara negativ för att fylla 25 och gå och lägga mig. Det kanske är rätt fab att bli äldre ändå Kramar Louise
ENG: A post regarding my feelings for turning 25 (its after midnight when Im writing this) It is a quite long text and mostly towards My swedish readers, hence the very long text in Swedish. If you are curious and want to read it try the google translate button on the left Now I am going to go to bed so I can celebrate my bday when I wake up
