tjugofyra timmar västerås.

Hej från i torsdags, då jag slängde på mig min lyxiga 10 kronors-tshirt.

Och tillsammans med raring åkte ett gäng mil västerut för att hälsa på den här killen.

Botaniserade genast i vinylbacken där den där flamsiga killduon ni vet stoltserade med sina podcastpärlor på snurr.

Efter att jag hade köpt en tröja för 45 kronor och raring en betydligt dyrare väska styrde Bissen upp lunch till oss.

Tomatsoppa.

Därefter Kontikihäng (här fick en rita vad en ville. Jag ritade en blå Bart Simpson).

Och för balkonghäng behövs ju såklart drinkar. David fixar.

Bästa platsen-paxarna.

Särskilt hen.

Sedan betade vi av det konstigaste spelen jag spelat i mitt liv. Ett spel gick t.ex. endast ut på att välja vilken buske en skulle gömma sig bakom för att inte bli hittad av en struts.

Som alla vet går ju tiden som allra fortast när en gömmer sig för strutsar så helt plötsligt blev det matdags igen. Dessa rollopizzar har jag hört legendariska berättelser som ända sedan jag lärde känna raring & Bissen så menyn kändes spikad.

Det är alltså knappt deg i kanterna utan typ 75% mozzarella. Plus mozzarella och gorgonzola över skapelsen. Jag åt typ en tredjedel innan jag gick in i ostväggen.

När det var dags att röra på sig tog vi omvägen, som var en uträknad genväg pga folkfest, via ån ned till cityfestivalen för att stampa pulsen till Timbuktu.

Placerade oss här för brodans. Gick utmärkt.

Och avslutade kvällen med fyra timmar strutsgömmande, konspirationsteorihattar, tjurridning, basketsolar, giraffstafett, meteoridväjning och andra extremt knarkiga spelidéer. Tårskrattfesten alltså. Och så ser ni ju hur resultatet blev också ©