way out west: guldkornen.

Hemma sedan ett par dagar efter en festivalweekend i Göteborg med nästan allt vad det innebär: magen full av äta i en hand-mat (SÅ sugen på typ kokt potatis när jag kom hem), fina möten och en hel drös ljuv musik åhörd och sedd. Jag hade ju precis fixat till sneryggen innan vi åkte iväg så att släpa runt på en tung kamera som riskerade att bli blöt, och som en ändå kanske bara kommer ta 20 bilder med, var jag inte helt sugen på. Därför blir det inga hela genomgångar av hela dagar, utan helt enkelt bara det bästa, GULDKORNEN. Vi kör, uppdelat i två kategorier:
Sociala guldkorn.

♦ Att inhysa sig i Almedal hemma hos Simeon och Anna för några dagar.

♦ Att träffa på en gammal klasskamrat sedan gymnasietiden, Sébàstian, i vattenkön.

♦ Att bli hembjuden på sojakorvsgrillning och hotshottande hos Helena (bilden överst i inlägget är hennes).

♦ Att David tar en hiss-usie på vägen tillbaka till Slottskogen.

♦ Att Rebecca och Natasha kom fram och kramades och sa hej mitt under ösregnsuppehållet. Så himla söta personer! Var dock sämst och fotade inte så den här bilden jag ändå inte har nån rolig bildtext till, tagen ett par timmar tidigare, får symbolisera mötet :)

♦ Att nästintill konstanthänga med den här damen, Anna.

♦ Att varje dag köra förfestleken bästa hmm hmm-låten. Hmm hmm byts alltså ut mot valfri kategori som var och en sedan får köa en låt ifrån. Exempel kan vara bästa låten med sommaranknytning, bästa låten du har ett fint barndomsminne till, bästa skämskuddelåten, bästa djurrealterade låten, bästa låten från nån artist som spelar på Way out west, bästa instrumentala låten etc etc. Motivering är guldklistermärkestjärna i kanten!

♦ Att gå, sitta, stå hand i hand med denna reeev! Kuriosa: Beyond Retro delade ut gratis tygkassar, och när jag öppnade min så hittade jag en liten present däri nämligen solglasögonen på bilden nederst till höger. Plus en stor sjal vi använde som filt. Tack!

♦ Och, åh, att Lovisa och Fuego kom på överraskningsvisit! De hade inte biljetter men att ses och bo tillsammans fick vi ju göra ändå.
Spelningsguldkorn (utan inbördes ordning, vill tilläggas!)

♦ The National. Bra i början, lite sega i mitten och riktigt bra i slutet när Matt Berninger begav sig ut i publikhavet med sin superlånga micksladd till Terrible Love.

♦ Annika Norlin. Alltså vilket geni. I ett överfullt Linné (alltså tältscenen) kommer hon upp på scen och berättar att hon skulle försöka göra sin spelning precis så som hon hade velat att den var om hon gick på den. Hon bjuder därför upp en klunga publik för att sitta på en scen på scenen och hon har sina texter rullandes på skärmen bakom (<--genidrag). Det är intimt, kärleksfullt och väldigt bra. Särskilt låtarna Anna, The Quiz och Allt som var ditt vilken jag på den sistnämnda både fick gåshud och var nära tårar under Dom jävlarna ska skjuuuuutas.

♦ Broken Twin på Göteborgsoperan. Såg dem egentligen som ett förband till Kurt Vile eftersom vi verkligen inte ville missa den spelningen men de visade sig vara riktigt bra, särskilt med det extremt tillförande fiolspelet.

♦ Kurt Vile då. Tredje sommaren i rad jag och raring ser honom, och dessutom i tre olika länder dra på trissor. Bra, men hade varit ännu bättre om de liksom hade gjort något mer åt att de faktiskt spelade i operahuset istället för att bara mangla på. Är i och för sig svag för mangel också, och i kombination med shoegaze blir det ju väldigt Kurt Vile-igt.

♦ Veronica Maggio. Jag har inte alls fallit för henne tidigare men senaste skivan har jag pendlatlyssnat mycket på sedan den kom och när låtarna från den spelades gick det inte att hålla sig ifrån dans- och sångpepp.

♦ Conor Oberst. Såklart! Var från början väldigt pepp när bokningen kom och jag insåg att jag skulle få se min legend på scen, sedan när jag kollade upp hans setlists från den här turnén blev jag ännu gladare: mycket Bright Eyes-låtar var att vänta. Och det blev precis så fint som jag föreställt mig, särskilt under Lover I Don't Have To Love samt när Conor själv blev så dansivrig att han tappade hatten ♥

♦ Nils Frahm. Också en spelning på Operan vi gick på för att garantera plats på spelningen efter men alltså herregud! Jag dog och återuppstod i klaviaturhimelen; vilken man! Rolig, ödmjuk och ett musikaliskt geni både kompositörmässigt och virituost. Jag tvingade upp mobilen för att ta ett foto, annars släppte jag inte koncentrationen på musiken varken med öga eller öra nån gång trots att låtarna var uppemot 18 minuter långa. Jag menar, han avslutade med att spela på pianosträngarna (alltså under locket) med toaborstar och det lät ändå magiskt. Jag säger då det.

♦ Vår allra sista spelning var det som följde efter Frahm, nämligen en moderniserad variant av Vivaldis De fyra årstiderna. Daniel Hope med Göteborgs symfoniker framförde den tysk-brittiske kompositören Max Richters tolkning och det var också otroligt, otroligt bra. Första delen, Sommar och Vår, enades vi om var bäst sedan var klockan långt efter midnatt och jag hade svårt att hålla ögonen öppna under Höst och Vinter då jag suttit stilla till instrumental musik i ett par timmar.
Ett rejält jävla superminus dock till Outkast som tyckte det var okej att köra mjukporr över hela den gigantiska bakgrundsskärmen, vilket ni säkert läst och hört om. (Oftast huvudlösa) åmande unga tjejer och så "finalen" med onanitendenser och små stringtrosor som togs av. Äckligt och så ur tiden med en så unken kvinnosyn.
Men förutom det, ett helt finemangigt Way out west med bra personer, bra musik och bra (vegetarisk) mat! Självklart var också Neutral Milk Hotel fantastiska (de körde nog hela In An Aeroplane Over The Sea-plattan vill jag minnas) och jag och raring skuttade runt och dansade i ömsom regn ömsom sol med andra par tittandes och leendes mot oss men inget av detta förevigades då bandet bad om att en varken skulle filma eller fotografera spelningen. Ser redan fram emot nästa års augustimusik!