växjö, i love you but you're bringing me down.

Vi har bott här i över sju år nu. Sju år i den medelstora staden mitt i Smålands inland utan minsta tillstymmelse till min nostalgiska barndomslukt havsbris. Det regnar ganska ofta men jag har trivts ändå. Det är inte det att jag har vant mig (jag glömmer allt som oftast paraplyet ändå) men vad spelar molntårar för roll gentemot fem suveräna år. Fem studentår med mängder av vänner och bekanta utspridda på ett avstånd på några hundra meter, kalasupptåg varje helg och med en examen runt hörnet. Här träffade jag mitt livs kärlek och fantastiska vänner jag ämnar att ha kvar helst alltid. Jag har spelat i band, ätit orimliga mängder krossade tomater, åkt på studieresa till Senegal och dessutom utbildat mig kors i taket till något som jag faktiskt arbetat med ett helt år.
Nu är examen tagen sedan ett par år och om bara någon vecka flyttar min sista nära vän härifrån. Den nästsista flyttade innan sommaren, resterande flydde Växjö för någon av Sveriges tre största städer nästan direkt efter deras examen. En efter en. Och kvar är vi.
Utan det sociala fallerar livet men vi vet inte vart vi ska ta vägen än. Vilken stad lockar mest? Det är ibland lite svårt när två som är uppväxta i varsin del av landet blir kära och ska ta ett gemensamt framtidsbeslut. Jobb väger ju också in såklart, och möjlighet till boende. Vi vet inte, så vi skjuter upp beslutet lite till, och ber om tjänstledighet.

Och om mindre än två veckor sätter vi oss på flyget till Manchester utan hembiljett. Det är inte så drastiskt som det låter; vi ska bo hos en bekants kompis (hintade lite om det här) och vi har tänkt att vara borta ungefär en månad. Men förhoppningsvis blir vi lite klokare denna månad. Vad vill vi? Vart vill vi?

WHO AM I? Fast inte så drastiskt kanske. Eller jo tametusan, kanske ändå.
Hoppas ni följer med mig och kameran till England. Och såklart, tipsa jättegärna om upplevelser, restauranger, klubbar och sånt om ni känner till Manchester. PUSS <3333