Kortklippt Ziki och kort som väcker minnen och saknad.. Post 33 #Blogg100
Stackars min lilla vovve! Just nu ser han helknas ut, han hade tovat in kardborrar vi inte sett så vi fick klippa först lite här o lite där och då såg det totalt hemskt ut så då klippte jag likadant på båda sidor o under magen och oj så kort det blev:-) Inte bara det, just nu har han klumptassar ( jag glömde formklippa dem ) och ser helfläng ut bakifrån. Stackarn! Nu har jag ju tur som har en hund vars hår växer i någon form av rekordfart som tur är. Jag trimmade honom i februari på Hundtrim och efter 2 veckor var den trimningen ett minne blott. Nu inväntar vi husse som får hålla medans jag friserar. Han är extremt petig med håret och gillar inte att det tas bort. Antar att han är en långhårig hårdrockare hihi.
Värst är baktill där han ser ut som han har kycklingben:-) Men som sagt det växer ut som tur är. Söt är han ialla fall fortfarande om än inte enligt rasstandard.
Idag var första gången på flera dagar jag vaknade och inte hade superont vilket var extremt trevligt, dels för att jag fick agera frisör och dels för att jag kunde städa köket och påbörja vardagsrummet. Dagarna springer ju iväg i en sån fart när man fastnar och ska kolla lite bland alla bloggar:-) Vädret idag har varit riktigt varmt, så varmt att jag som alltid fryser kunde gå utan jacka bort till min väninnas vovvar som jag lovat ( och totalt glömt bort) att ta ut på dagen. Som tur var ringde hennes mormot och påminde mig dock liite senare än vad som var tänkt. . Jag visste att det var något jag skulle komma ihåg men inte vad.. Fast o andra sidan svarade jag när jag sov och då kan man ju inte begära att minnet ska fungera. I alla fall inte mitt
Fy så jobbigt det blev precis , skulle titta på ett kort som Pixie hade på sin hårddisk och det första kort som dök upp var på min älskade lilla mamma som gick bort i juni 13. Satan så jävla ont det gör… Ändå hade det varit värr om hon inte gått bort när hon gjorde det för när de obducerade henne såg man att det man trodde var ett hål mellan galla och bukspottkörtel som orsakade gulsot och sedan total organsvikt var bukspottskörtel och hon hade haft ett halvårs plågor max kvar att leva. Men även om det var bäst gör det så ont så ni kan inte ana. Jag är ju dessutom specialist på att förtränga saker och har väl egentligen inte ens sörjt henne utan försökt se det som en naturlig sak. Framför allt som hon finns med oss och ser till oss.
Jag var på Terry Evans i oktober 13 och det var en riktig höjdare. Terry har alltid varit mitt favoritmedium för att han är så rak och klockren i sina budskap, så det var fantastiskt att bara vara där. När det närmade sig slutet lämnade han ett budskap till några på nån rad bakom oss och hela vår familj visste att det var fel person ( och personen var ytterst tveksam till att känna igen något) medans barnen sa direkt det är mormor. Inte ens när Terry säger namnet Monica till personerna på raden bakom var de säkra medan vi blev tvärsäkra på att det var mamma. Han går sedan över scenen och halvvägs stannar han upp tittar mot oss, hämtar en ros ( alla som fick budskap fick en röd ros) och säger: Det här har jag aldrig varit med om innan men vi har en dotter här som förlorade sin mamma i somras och ger mig rosen. Hon säger att hon vet hur mycket födelsedagar betytt för dig och hur ledsen du är för att hon inte sjöng för dig. ( Det här stämmer för allt jag fick var ett sms med grattis och jag älskar dig, mamma var då jättesjuk men inte berättat det för mig, jag fyller den 22 maj och den 7 juni var hon borta). Sedan säger Terry så nu ska du få din sång från mamma. Res er upp alla, vilket hela salen på straxt över 400 personer gör och sjunger Ja må hon leva! Jag kan lova att jag tjöt som en gris där jag satt ner bland alla andra som sjöng.
Efter det avslutade han och utanför överfölls jag av främmande människor som kramade mig och talade om hur glada de var för min skull att mamma sjungit genom dem. När jag och min syster började gå igenom mammas grejor så hittade vi hennes dagböcker och det enda jag läst i den är på min födelsedag där hon skrivit Beställ blommogram till Jessica samt ring och gratta.
Nu gjorde hon det från andra sidan istället och det värmer medans saknaden är horribel. Hon är med mig här ibland, jag hör henne lika klart som om hon stod brevid mig. Även mina döttrar som också är mediala har hört henne och djuren reagerar. Vi är från en rad med mediala kvinnor så det är inget ovanligt för oss med besök från andra sidan. Skummast är väl att både min mormor och mamma kommer igenom då många medium har svårt att få kontakt med anhöriga. Men de är här båda 2 och även min syster som inte vill tro på spöken har sett vår mormor och känt av henne. Däremot vet jag inte om mamma varit där än då hon lovat min syster att inte skrämmas. Visst hoppar man högt när man hör en röst eller ser en svag person i ett hörn men de är ju snälla och vill besöka och hälsa på.
I vår tidigare lägenhet hade vi extremt mycket besök och många mindre roliga besök, men det kan jag berätta om en annan gång:-) Det här är min sanning och jag tvingar ingen att tro på något av vad jag skriver om andar som de kallas när de hälsar på. Spöken är mer personer som inte vet eller vill vara döda och de som man oftast hjälper över i program osm de okända.
Nu måste jag dricka kaffe och landa lite efter bilden på min älskade saknade mamma som jag älskar härifrån och till evigheten och tillbaks igen.
