Min drömhöst

En sydindisk gryta står och puttrar på gasspisen. Det doftar kokos, röda linser och mustiga grönsaker som håller på att falla i bitar och blandas med den härliga såsen.
Elden knastrar i mellanrummet och jag går ut mot den franska balkongen för att släppa in en vindpust och ut lite rykande os. Vargen smakar grytan från en träslev och jag tänker på Carrie och Big när de matar varandra med het, röd sås. Eller var det någon annan av killarna?

- Vad ska vi se i kväll? frågar jag och blickar fortfarande ut över Södermalms takåsar och sjöglimten längst bort bakom berget.
- Serie eller film? frågar vargen tillbaka och vrider ner lite svartpeppar i grytan.
- Kanske en klassiker, Fåglarna? säger jag och tänker att ja det var ju ett populärkulturellt hopp.

Bredvid den öppna spisen står skivspelaren på ett skåp. Jag flyttar nålen och det börjar snurra. Vargens pappas gamla skiva ligger i, det vet jag för det står Ronald på den med skakig handstil. Oscar Peterson med That old black magic plinkar igång med sitt pianointro och enkla men tempofyllda driv.

Jag går vidare in tillbaka till vardagsrummet och riktar den lilla lampan som hänger ut från väggen över det rustika matsalsbordet. Jag flyttar det guldfärgade rosettformade grytunderlägget vi köpte på en loppis på Öland mot mitten av bordet och tänder några av ljusen som nästan brunnit ner i sina kopparfärgade stakar.
Låten tar slut och glider enkelt in i nästa. Jazzen smyger runt mellan rummet. Från det ljusa sovrummet som nästan bara innehåller en säng med mjukt överkast, genom hallen och dess stengolv, vidare mot det sneda köket där vargen står och plockar ner djupa skålar från ett serveringsskåp, glider mot det spröjsade fönstret med alla träden utanför och så tillbaka till mig och sen in i skivspelaren igen.

Två sköra vinglas, en flaska rött vin och sen kommer regnet. Jag ställer det jag håller i på bordet och går för att stänga den franska balkongen. Vargen ställer grytan på underlägget och sen skålarna bredvid.

Vi äter, pratar om veckan, helgen som kommer och planerar för nyårets resa. Då ska vi nämligen åka med tio vänner till en ö mitt ute i ingenstans, fly snö eller snarare avsaknaden av den och bara läsa skvallertidningar och dricka iste på en strand. Vi tittar på bilder i min dator samtidigt som grytan tar slut, vin hälls upp igen och jag skickar ut några länkar till gruppen på Facebook. En trädgård med minisköldpaddor i stora pooler man kan klappa på.

Sen tar vi vårt vin, sätter oss i den stora mörkblå sammetssoffan. Jag kryper upp med benen, ber vargen dra ner min klänning och knäppa upp bh’n och lägger mig över hans knä med filten uppdragen över oss båda. Regnet smattrar utanför fönstret nu. Fåglarna flyger i flock både i filmen och utanför vår franska balkong. Från Vitabergsparken ut mot vattnet och sen vidare.

Skivspelaren tystnar och elden dör. Jag slänger en blick mot gasspisen innan jag somnar och ser att den är av. Det sista jag hör är vargens nynnande till låten vi nyss hörde och sen sover jag tungt. I min nya lägenhet, i min nya soffa i min mans famn, till tonerna av hösten som är här på riktigt nu. Det är nu vi vänder blad och börjar.