Samma kött och blod

Bebisar är ofta lik sin pappa när dom är nyfödda. Tydligen är det viktigt för att en far ska kunna bonda till barnet. I nästan ett årstid har Molly varit en kopia av Hugo till utseendet enligt dom flesta. Jag har haft svårt att se både mig och Hugo i Molly. För mig har Molly sett ut som Molly. En egen liten individ som har växt och utvecklats.

Hennes personlighet är så förbannat härlig. Vår dotter har en stark personlighet och har redan ett sinne för humor. Man kan skoja med henne och hon förstår och gapskrattar. Känslor som glädje, nyfikenhet, ledsen, rädd, uttråkad, trötthet, kärlek och upprymdhet visar hon så tydligt. Jag tror att hon förstår mer än vad man tror men ändå överraskas jag dagligen över hur hon snappar upp saker och härmar oss. Talet är väl det som man över mest på just nu. Upprepar ord och pratar med Molly hela tiden för att hon i sinom tid ska förstå. Så fort hon lär sig något så blir det som en grej. Klappa händer, vinka, säga tack, ge saker till oss, hämta nappen, gömma nappen, göra Imse vimse spindel rörelserna, pussa, krama, skaka på huvudet gör hon flera gånger om dagen just för att hon behärskar dessa saker. När barn är ca 1,5 år så börjar de prata mycket mer. Självklart är det från barn till barn men det kommer att bli så roligt att få följa hennes vokabulär utveckling. Att få höra hur hon tänker och titta hur hon löser saker och ting.

Tillbaka till utseendet. På senare tid blir jag nästan skrämd över hur lik hon är mig i vissa vinklar och ansiktsuttryck. Vi delar samma DNA men det är så sjukt på ett fantastiskt sätt att se sig själv i en annan människa. Hur man genom genetik för vidare ens utseende och egenskaper. Ju äldre jag blir desto mer ser jag hur lik jag är min mor till sättet. Det var min värsta farhåga när jag var yngre medans jag idag är stolt över att vara lik min mor. Vi beter oss på samma sätt och fungerar på samma sätt. Till och med våra sämre egenskaper delar vi. Det är inte kul när vi bråkar just för att vi är så lika. Det kommer att bli spännande att se vilka egenskaper Molly tar efter både mig och Hugo. Jag älskar Mollys glimt i ögat. De glada ögonen som bara sprudlar av livsglädje. Samma blink har jag fått höra om under mitt liv.

Just denna bild ser jag så mycket av mig själv i Molly men samtidigt Hugos drag. Tänk att Molly är hälften av mig och hälften av Hugo. Min och Hugos kärlek kommer alltid att leva vidare i vår dotter och förhoppningsvis i Mollys syskon =)