personporträtt II
”Jag har ett minne från när jag var på Öland, jag var väl runt fyra år. Jag satt med en pöl med lervälling framför mig, och i den rörde jag med en pinne. Jag minns att jag var så fascinerad av hur det bubblade och hur leran blev slätare och slätare. Jag visste det inte då, men senare blev jag keramiker. En gång bodde jag i en liten 1:a i Helsingborg. I en liten hörna av lägenheten sov jag, och resten av lägenheten gjorde jag verkstad av. I köket hade jag en keramikugn. Jag försörjde mig på keramiken, även om det var knapert. Men jag vet egentligen inte hur jag fick plats.
Fram tills jag var 5-6 år blev jag omhändertagen av min moster, för min mamma åkte till Sydamerika. Jag hade en bra relation till min moster, bättre än till mamma. Familjen jag växte upp i var borgerlig. När jag senare i livet bodde i Malmö introducerade någon mig i en marxistisk grundkurs som jag gick på. När jag flyttade till Öland gick jag med i Vänsterpartiet. Vi stod utanför Systemet och sålde tidningen Ny Dag. Vissa var nyfikna, vissa skällde ut oss. När jag satte mig in i politiken började jag se världen på ett annat sätt än man hade gjort i min borgerliga släkt.
Det kanske låter konstigt, men min livs bästa tid är nog nu. Livet har varit jävligt många gånger, speciellt den tiden som jag var gift med en alkoholmissbrukare. Det var jobbigt, men nu mår jag bra. Nu funkar ekonomin, mitt ena barn bor här alldeles i närheten, det andra barnet kommer ner på somrarna, och jag håller på med keramiken i min verkstad.”
