Bra prat

Jag pratade med en annan mamma idag. Hon har en son som är precis som min. Det är så skönt att prata med någon som verkligen förstår. Och ibland också ger perspektiv. Hennes son har inte gått i skolan sen mitten av åttan och hon menar att varje dag som min son går till skolan är bra, han har i alla fall en bra social kontakt där. Vi kan skämta om de där förbannade polisanmälningarna, om hur klumpiga våra söner är - att de verkligen borde inse hur kassa de är på att vara kriminella. Och sucka lite över soc och de insatser som görs och fundera över hur allt funkar i samhället. Det är så skönt när hon säger saker som jag också har tänkt på, att vi resonerar rätt lika gällande pojkarna. Det blir som en bekräftelse och känns bra eftersom jag hela tiden famlar runt i att inte veta hur jag ska bete mig i allt det här. Till exempel att fördöma dåligt beteende genom att prata om det, men inte tjata om det, försöka behålla relationen. Igår pratade jag om praktikskolkandet med sonen och idag har jag kramat och pussat honom. Han behöver det och jag behöver det.