Apropå förra inlägget

Man får ju för sig att nu när sonen är borta, när det är lugnare hemma, ska också kroppen må bättre. Men det är nog snarare tvärtom. Jag och maken pratade om det härom dagen. Våra kroppar har nog varit i krigsberedskap och nu börjar vi slappna av så smått. Och då kommer krämporna, när stressen släpper. Låter inte helt orimligt. Men jag vill så gärna må bra. Ha ork och lust. Jag är en doer, men just nu blir det fasiken inte mycket gjort. Men jag veeet ju att allting är en process, att allt tar tid. Jag vet det. Men ändå, jag vill må bra NU.

Har i alla fall sjukgymnast, ortopedingenjör och osteopat inbokat framöver. Osteopat - lite läskigt.