Först ingen, sen två

Jag har träffat en kurator här på morgonen. Först hade jag ingen att prata med, nu har jag två. Oh well, jag tror jag ska hålla mig till min shrink. Den här var en klassisk huvudet-på-sned-person med mycket blida ögon. Jag blir hyperstressad av sånt. Sitter mest och funderar på hur det kan kännas att vara sån. Och undrar om hen käkar valium. Men - eftersom hen pratade om kbt ska jag titta i böckerna hen rekommenderade och träffa hen igen om två veckor.