Du har ansvar för ditt eget handlande! Åtminstone om du är barn…

- Sluta! Du får inte slå Lisen!
- Men hon kallade mig för pucko! Hon gjorde mig arg.
- Det spelar ingen roll, du får ändå inte slåss.
- Jag kan inte låta bli. Det känns som att jag är tvungen att slå henne när hon säger sådär!
- Det är klart du kan låta bli! Det är ju dina händer, det är ju ingen annan som tvingar dig att lyfta dem och slå Lisen, eller hur!?

Jag har många gånger tänkt på hur vi vuxna inte låter barnen komma undan med att skylla sitt agerande på någon annan. Det spelar ingen roll var andra barn gör, man har ändå makten över sina egna händer och sin egen mun:

”Ingen annan kan tvinga dig att slåss. Du väljer själv!”
”Du kan inte skylla på någon annan för att du sa att du tänker döda din syster. Det är din mun och den har du makten över.”

Varianter av dessa påståenden har nog de flesta som arbetar eller lever med barn som passerat småbarnsåren gjort. Det är viktigt att lära barnen att de har ett personligt ansvar, eller hur!?

Jag har också många gånger tänkt på hur vuxna själva försöker smita undan det där personliga ansvaret för sina egna känslouttryck. Jag har hört föräldrar och pedagoger säga till barn:

”Ja, jag vet att jag har sagt att vi inte får skrika här hemma men det är väl inte konstigt att jag blir arg på dig och höjer rösten när du slår din syster!?”
”Förlåt för att jag blev så arg förut och kallade dig för trotsig och jobbig! Men du måste förstå att när du skriker i affären då blir jag arg och då säger man ibland dumma saker.”
”Tänk att du skall göra mig så här ledsen…”

Jag tycker att det är otroligt viktigt att lära barn att ta personligt ansvar för sina känslouttryck! Och jag tror att de lär sig, inte bara av det vi säger om deras känslouttryck, utan minst lika mycket, förmodligen mer, av det vi säger om våra egna.

Tar du personligt ansvar för hur du uttrycker dina känslor?

—

Mer på samma tema: Vem har makten över dina känslor?